Counting cars on a cross road / They come and go like you


Äntligen har datorn tillåtit mig att se detta klipp. Tokio Hotel i Asien. Tokio Hotel i Singapore. Tokio Hotel på Audi Fashion Festival. (Nu är de dock i Malaysia.) Det är... jag vet inte vad jag ska säga. Det finns liksom inga ord som räcker. Tokio Hotel i Asien. Det låter så himla rätt. Det ser så rätt ut. Jag förstår inte hur jag kan överrumplas gång på gång över hur bra de är och hur mycket jag tycker om dem. Jag förstår ännu mindre hur folk inte kan tycka om dem. Jag menar, varför ligger inte varenda tysk på marken framför dem och vill kyssa deras fötter? Okej, det kanske är att gå för långt, men you get my point. Tokio Hotel är verkligen något att vara stolt över så varför är inte fler det?

Och det här klarar jag inte av. Inte alls.


Took our chance, crashed and burned / No we'll never ever learn


Jag skulle så gärna se det här fantastiska bandet live. Pier Pressure hade inte varit fel. Jag menar... lyssna på hans röst. Bara lyssna. Det är bland det vackraste jag hört.

If you cut me I suppose I would bleed the colors of the evening stars

 
Bilder på Bills nya Billhawk/mohawk/fauxhawk som det ryktas om skulle sitta fint. Kan inte riktigt uttala mig om vad jag tycker om ryktet än. Jag älskade mohawken men helt rakat på sidorna? Hm... Nu blir det en snabb promenad för mig och sedan plugg. Ciao! (Italien är också lite saknat.)

Owl City - The Technicolor Phase

Tiden går fort... och långsamt

  
För två veckor sedan var vi i Milano. Inte bara det, vi såg Tokio Hotel för exakt två veckor sedan. Vi stod och trängdes och svettas och sjöng och slogs (haha) med italienska fans. På scenen stod våra absoluta favoriter. Det känns som en evighet sedan, samtidigt som det var alleles nyss. Jag börjar sakna dem lite nu.

Gör plats för ett av de konstigaste och flummigaste inläggen i bloggen

Hahahha, det här är lite för roligt för en trött tjej som jag själv. Klicka in här och rösta på "Tokio Hotel-Bill". Det var då detta som fick ett av dagens roligaste samtalsämnen av spåra ut lite. Vi har listat ut allt om bråket som det ryktades om att Bill och Gustav hade haft i Paris. Hahahahha, förlåt, jag dör! Och ja, detta inlägg är lite osammanhängande och säkert inte roligt för någon utomstående, men åh, det var så klockrent!

Snubblande över kissen som springer runt fötterna på en

 
Var hemma samma tid som jag skulle ha slutat i vanliga fall idag. Nice nice nice. Becka och jag har spekulerat om en viss Jonas-Madeleine-Gustav-Bill-rektangel idag, hahahah. Helt klockren!

Jag insåg precis att det var den bästa dagen i mitt liv

Jag kom precis att tänka på Nijmegen, där jag såg Tokio Hotel första gången, 14 juni 2008. Då var jag övertygad om att det var det bästa som hänt mig att ingen konsert någonsin kunde vara så underbar. De senaste månaderna och de fyra konserterna jag varit på det här året fick mig att tro att det inte alls var sant. Humanoid City Tour konserterna är mycket mer levande i mitt minne, eftersom det var så nyligen och kanske också för att jag inte var i chock hela tiden.

Men nu... nej, det finns inget som slår Nijmegen. De andra konserterna har varit precis lika bra, kanske har konserterna till och med varit bättre, upplevelserna var bättre, platserna var bättre. Men det går inte riktigt att jämföra med Nijmegen, för det var en helt annan upplevelse.

Första Tokio Hotel-konserten, sommar, jättestor open air, Zimmerlåtarna. De finaste minuterna i mitt liv var när konfettin regnade över oss i An Deiner Seite. ♥

Här är två väldigt crappy videos som jag filmade. Introt och Reden. Jag tror slutet av introt speglar hur min fandom var då ganska bra!




Hittade en kisse när jag var ute och promenerade för några dagar sen

 



Har fått in bilderna från Milano på datorn nu! Helt usla konsertbilder kan jag säga haha. Det kommer väl upp några här så småningom, men kanske ska göra några sammanfattande inlägg om Wien först. Inga ord kan beskriva hur tacksam jag är för de här resorna!

The sunshine trapped in our hearts / It could rise again / But I'm lost, crushed, cold and confused with no guiding light left inside



Blek och halvsjuk tjej. Halsen gör inte lika galet ont i dag i alla fall.

Jag har för sjuttiotvåhundraåttioelfte gången försökt ladda över alla bilder från Italien från kameran, men kortläsaren på datorn vägrar fungera. Åh, vad sur jag blir.

© Göteborg 05.03.10



 







Jag filmade en bit under Alien; Bill är lite för nära ett tag tycker jag


Becka filmade In your Shadow och här är de alldeles för nära igen

Oj, nu märkte jag att det i stort sett bara blev bilder på Bill. Vid våran plats (längst fram på höger sida av catwalken) såg vi honom och Tom bäst. Gustav är alltid svår att se och Georg stod vi mestadels vända bort ifrån, men jag hade en perfekt syn på honom i Stockholm så det gjorde mig inte så mycket.

Jag älskar att hänga över kravallstaketet längst fram. För det är ju inte så att man står med mycket plats till staketet precis. I alla fall jag kan inte låta bli att luta mig fram så mycket jag kan. Det är något jag gör helt automatiskt och omedvetet, samtidigt som sträcker fram händerna när någon av killarna är nära och kramar fingrarna som om jag försöker dra dem till mig. Efter två kvällar med staketet tryckt mot magen hade jag dock röda märken där behån började. Visst minns jag hur det skavde.

På något sätt tyckte jag att Göteborgskonserten var bättre än den i Stockholm, vilket egentligen borde vara omöjligt. Kanske var det för att det var den andra konserten och att jag verkligen förstod det. Att jag hade vänner på varje sida om mig. Att det var mindre folk än i Stockholm, men att vi tog i och skrek och sjöng som om det vore fullsatt. Nej, jag kan inte säga att Göteborg var bättre. Men det var minst lika bra.

Jag har för mig att jag tyckte att Shadow var den finaste låten den här konserten. Det är en obeskrivlig känsla när Bill sätter sig ned i trappan och bara sjunger. Vartenda ord är klockrent, varenda rad betyder så mycket. Forever Now är alltid fruktad. Jag älskar låten och live är den underbar - konfettiregn och en känsla av att man är så nära bandet - men när den kommer är det snart slut. Och jag har fått lite smått panik varenda gång ägget är på väg att stängas och skrikit (på svenska) "Gå inte!" följt av en massa svordomar.

Idag finns det ingen rubrik som jag tycker passar

Fick ställa in kvällens planer för min förkylning är inte alls på väg att ge sig. I själva verket känns det som att det håller på att bli värre. De där minuterna i regnet på väg till tågstationen var nog inte så jättebra för halsen heller. Usch och fy och nu byter vi samtalsämne.

Gick på stan idag när vi hade två timmars hål. Jag hade tänkt att absolut inte köpa någonting alls, men det slutade med att jag plockade på mig lite i alla fall; tröja från Monki, två armand och ett halsband från Kicks och ett par solglasögon och ett halsband från MQ. Men jag är väldigt nöjd faktiskt och ingenting av det var särskilt dyrt. Får väl gå utan byxor i vår för att pengarna inte räcker det till det också. ;)


Nickelback - Something in your mouth


05.03.10 Köar utanför Scandinavium

Varning för långt inlägg! Det är inte bara konsertbilder som jag har varit dålig att lägga upp, utan även köbilder. Låt mig börja med att säga att vi är i våra värsta skick på några bilder. Ärligt talat är vi så skabbiga det bara går att vara. Jag har för mig att jag har skrivit lite om Stockholm, kanske inte så detaljrikt men ändå någonting, så jag lägger upp några bilder från Göteborg och skriver lite om den dagen här. 

Direkt efter Stockholmskonserten hoppade vi in i bilen för att ta oss till nästa stad. Louise hade bara tänkt gå på den konserten, men efter några snabba telefonsamtal blev det bestämt att hon skulle följa med till Göteborg också. Lite sista minuten, men väldigt roligt för mig som hade oroat mig för att behöva köa själv.

På vägen ned till Göteborg gjorde vi ett stopp hemma (perfekt att bo mellan dessa två städer), vilade några minuter och fräschade upp oss. Sedan satte vi oss i bilen igen och åkte mot Skövde. Där mötte vi upp Åsa och tog det tidigaste tåget mot Göteborg. Det blev inte mycket sömn kan jag säga! Tror att jag slumrade till några minuter i bilen, och kanske lite på tåget.

Någon gång efter sex var vi i Guuuuteborg. Stressade försökte vi hitta en spårvagn som gick till Scandinavium och lyckades så småningom komma rätt. Anledningen till stressen var att Becka ringde och sa att de hade börjat köa och att de hade fått nummer. Alla som kom innan klockan sju på morgonen, då man egentligen fick börja köa, fick nummer och vi (läs jag) kände ett starkt behov av att vara där innan sju. 

Det var vi och denna gång blev det nummer 107 som prydde min hand.


39 - Isabella, 40 - Sofe, 56 - Rebecka, 57 - Sarah, 107 - jag, 108 - Louise

Det blev många besök inne på McDonalds den här dagen. Nu var det ganska tidigt på morgonen har jag för mig och väldigt kallt fortfarande. Jag är fortfarande lite avundsjuk på Isabella, Sofie, Sarah och Becka som fick tvåsiffriga nummer, haha.


Becka och jag

Dagen blev varmare allteftersom solen steg. Ett tag var jag faktiskt nära på att somna när vi låg ute och solade ansiktena. Träffade många fina människor i kön också. Var mest med de redan nämnda tjejerna, men hann med att träffa några fler roliga prickar.

Vi bad en man som inte kunde prata svenska ta kort på oss vid den stora Humanoid City-affischen. Jag förstod dock aldrig att han inte var svensktalande så jag tilltalade honom på svenska hela tiden. Han lär ju ha trott att det var något allvarligt fel på mig.


Skabbig tjejer i väldigt mycket kläder

Precis när vi ätit lunch nr ett inne på McDonalds kom turnébussarna förbi. Vi väntade en stund för att se om killarna skulle komma ut, men det var ändå så långt bort att man knappt skulle se, så vi gick tillbaka och satte oss i kön istället. Precis när vi hade gått började folk att skrika så antagligen kom de ut då. Gör mig ingenting alls att vi missade de få sekunderna faktiskt. Jag är glad att min fandom har tagit en sådan vändning att jag inte känner att jag behöver vråla så fort jag får se deras bussar eller får en skymt av killarna. Hade det varit i början av 2008 hade jag säkert flippat ur av att bara se lastbilarna.


Turnébussarna som alla först stod och vinkade som dårar till


Det syns inte så bra på bilden, men mina kylan gjorde mina fingrar grönbleka och Beckas röda

Vakterna var ganska bra under dagen, men innan insläppet var de fulla av dubbelmoral. Först sa de att alla saker skulle vara borta en viss tid. När det klockslaget kom hade alla fans tagit av sig sina tjocka vinterkläder, precis som det var sagt. Men då hörde vi hur en vakt gormade på några föräldrar för att de gick med på att de gick med på att ta sina barns saker när det var så kallt. Ursäkta, men det ska väl inte vakten lägga sig i, speciellt inte när de klart och tydligt sagt att sakerna var tvungna att vara borta då?

Timman (drygt?) innan insläppet då vi stod och huttrade i filtar och värmefolie (och sedan endast i konsertkläder)
gick förvånansvärt fort. Vi var taggade till tusen och hoppade runt på stället och log tills vi trodde att våra kinder skulle gå sönder. I alla fall jag. För trots kylan är det så himla roligt att köa när man vet vad som väntar.


Isabella och Sofie


Kebaberna på en rad - Louise, Pauline, Paulines syster som jag tyvärr glömt namnet på och Becka


Beckakebab och jag

Jag hade en sån väldig tur på båda Sverigekonserterna att jag var där innan sju. Vi med nummer satt vid ett separat avspärrat område, kunde gå ur kön utan att oroa sig för att platsen skulle bli tagen, och insläppet gick hur smidigt som helst. Inget knuffande alls.

Det enda negativa med insläppet var att vi allihop inte hade nummer intill varandra. När vi kom in i arenan (halvt panik som alltid, småspringande och ett hjärta som slår i 110) fick jag och Louise syn på de andra direkt, som som tur var hade ställt sig vid precis samma ställe, längst fram på höger sida av catwalken. Strax efter att vi hade ställt oss där och det var fullt på första raden kom Emama, Lovisa, Lisa och Hanna springande och ställde sig bakom oss. Kändes så skönt att vara omringad av folk man kände!


Eftersom den här bilden inte var så jätteuppskattad av alla blurrade jag ansiktena på oss alla

Jag byggde upp dig bit för bit, igen / Bit för bit, igen / Bit för bit, igen

Det blir inga konsertbilder ikväll. Jag fastnade med ett skrivdokument i stället. Det blev några sidor faktiskt. Se, jag kan fortfarande. Om en stund ska jag göra mig i ordning och krypa ned under täcket i hopp om att snuvan och halsontet ska försvinna till imorgon. Godnatt!

Welcome to Mystery

Jag tror jag nämnt att jag älskar Almost Alice, dvs soundtracket till Alice in Wonderland. En favorit är Welcome to Mystery med Plain White T's.



För övrigt snöar det ute.

This is my OMFG-WFT-please-stop-touching-me-help-I'm-scared-ewewew-security!-while-still-trying-to-be-a-nice-guy-face



M&G i Milano måste ha varit det pinsammaste någonsin. Klarade knappt av att se vidoes därifrån på grund av att en del tjejer inte kunde hålla händerna borta från killarna. Jag menar inte att man inte får röra vid dem lite lätt, men att klänga sig fast vid dem så pass att det inte går att missa på deras ansiktsuttryck hur obehagligt de tycker att det är... Inte okej. Vi borde vara tacksamma att de ställer upp på M&G över huvud taget.

Everybody live like it’s the last day you will ever see / Tell me, tell me, do you feel the pressure now?

  

Nere på jorden och låst. Halsont och lock för öronen. Snö på marken i morse när jag vaknade. Struntade i sista lektionen idag. Orkade inte. Om jag får tag på halstabletter kommer det förmodligen upp lite konsertbilder ikväll. Nu ska jag gå och pussa lite på kissen min.


Tävling!



Klicka här för att komma till tävlingen!


Med en katt i knäet som inte riktigt kan bestämma om han ska vara just i knäet eller om han ska lägga sig på min arm


Everybody's changing and I don't feel the same

Nu ska jag passa på att ta en snabb promenad innan solen försvinner. Måste komma ihåg att förnya musiken på både mobilen och Ipoden. Lite gammalt och nytt från Keane vore inte fel.


Angelica knäppte en bild på en Hanni som rotar igenom sin väska en solig vårdag i Wien



Anchi - Hoppas det är okej att jag lånar bilden. Wien, Wien, Wien, vilken underbar resa det var. ♥


© Stockholm 04.03.10





 



Hej, jag heter Hanna och är segast i världen på att posta konsertbilder. Jag tog inte många foton på någon av konserterna och av de som jag tog är det inte många bra. Min kamera och jag är inte bästa vänner längre. Den är jätteseg på att ta kort och har fått för sig att stänga av sig lite då och då. Under min första Tokio Hotel-konserten, Nijmegen 2008, stod jag och knäppte kort nästan hela tiden och i efterhand ångrar jag lite att jag inte koncentrerade mig mer på att bara njuta. Njöt var vad jag gjorde nu!

I Stockholm stod jag längst fram på Georgs sida som fotona visar ganska tydligt. Jag var överlycklig. Visst kändes det lite overkligt, men till skillnad från den första konserten så förstod jag ändå på något sätt att det hände. Jag kunde känna det kalla staketet som jag hängde över, jag kunde känna marken under fötterna och jag kunde känna hettan från flammorna under Hey you och DSOTS. I Nijmegen existerade inte såna känslor - chocken var för stor.
 
Jag minns att jag log mycket den här konserten. Log så att kinderna gjorde ont. Sjöng så att jag blev alldeles torr i halsen. Skrek rakt ut när arenan släcktes ned. Jag måste säga att början är bäst. Jag skulle kunna spela om introt om och om igen tusen gånger utan att tröttna. Det finns inget som går att jämföra med känslan när arenan som släcks ned och tusentals fans skriker rakt ut. Skynket som faller ned och blå ljus som skiner ur springorna i ägget. När man tycker sig kunna skymta Gustav där inne och sedan ser Georg (respektive Tom) dyka upp precis framför en. Och sedan Bills röst. There are days when you feel so small and you know you could be so tall...


Kameran blev glömd hos mamma och helvete jag hade ju velat redigera alla bilder från Milano

Min eftermiddag har spenderats i publiken på en lokal version av Sikta mot stjärnorna. Hejade på min duktiga syster som medverkade i hela tre nummer och slutade som delad andraplats med två av dem. Två andraplaceringar är inte dåligt (det var samma tävling, hon delade andraplats med sig själv) och personligen tycker jag att hon var överlägset bäst! En bild i tidningen på henne fanns det också idag.

När det gäller sådant här är jag och min syster väldigt olika. I hela våran uppväxt har det varit hon som hoppat och skuttat framför kameran, ställt sig på scen och sjungit och dansat och verkligen charmat alla. Jag däremot var den som gjorde grimaser eller sprang och gömde mig så fort jag fick syn på en kamera. Ändå finns det ingen som jag känner igen mig så mycket i som i min syster. Du bist alles was ich bin und alles was durch meine Adern fliesst. ♥ 


Egypten 09


The Ark - Superstar



It doesn't matter who you are
If you only know two chords on your guitar
You gotta go for what you can do
And you will do all right


Pojken i randig pyjamas



Fastnade framför Pojken i randig pyjamas på TV1000 igårkväll. Riktigt sorglig, hemsk och vacker. Satt och snyftskakade på mitt lite diskreta gråtsätt. Tårar är inte riktigt min grej. Absolut sevärd film!

Kiss me goodbye / Into the light / Like a phantomrider / I'm dying tonight



Milano 12/4-2010, Beckas video. Helt galet vad fint det var att höra hela publiken sjunga med! Jag är säker på att dvdn kommer att bli grym. Egentligen hade jag helst sett att det hade varit de tyska låtarna men en engelsk livedvd tackar man ju inte nej till heller. Hoppas verkligen att man kommer att kunna höra vilket drag det var i publiken. Det var helt magiskt!

I found myself in Wonderland


Milano

Oj vad roligt det är med datakunskap. På den här lektionen har jag hunnit kolla Facebook, THF och diverse bloggar. Kul verkligen. Sedan är det 80 minuter tyska. Kul verkligen. Nej fy vad jag klagar. Fick mycket bättre resultat på matteprovet som vi gjorde för några veckor sedan än väntat så jag är rätt glad ändå. Fast jag skulle gärna åkt hem nu...


Jag lovar att jag ska börja skriva på samhällsuppsatsen sen



Mycket möjligt att detta är min eller Beckas arm som håller i Sverigeflaggan.

Italian Madness

Hemma från Italien. Killarna var grymma! Taggade till 1000 verkligen. Italienska fansen var... hehe... Mig ser ni nog aldrig på en konsert i Italien igen om man säger så.

Men vi hade bra platser, tredje raden på Toms sida. För att få stå där köade vi 30 timmar, sov ute på marken med en filt och en flagga över oss (kallt så inihelvete!!!) och fick sedan slåss inne i arenan för att hålla dem. Innan konserten var jag nära på att ge upp. Folk svimmade och fick panik hela tiden. Folk tryckte. Armågade. Nyptes. De utnjyttjade verkligen att vi inte kunde italienska, men visst förstod vi att de pratade om hur de skulle ta sig förbi oss. Usch fy.

Men när konserten sedan började och Tom kom upp några meter framför oss... Det fanns inte en chans att jag skulle lämna min plats.

För övrigt har jag helt konverterat till Tomgirl nu. Nej, vad säger jag? Jag kan inte ha EN favorit i bandet, för jag tycker om alla fyra så satans mycket.

Hejdå Sverige, Hej Italien



Tänkte bara slänga in ett inlägg och säga hejdå! Nu åker vi strax mot Skavsta där vi ska ta flyget till Milano. Om två dagar besöker vi Humanoid City för fjärde gången den här våren. ♥


Imorgon åker vi!

 

Det här är helt galet! Vet inte vad jag ska ta mig till. För tre dagar sedan bokade vi resan, imorgon åker vi. Om ett dygn befinner jag mig i Italien (antagligen på Bergamo flygplats).

Det mesta är klart nu. Ska packa det sista imorgon och ladda lite elektronik över natten, dvs mobil, kamera och Ipod. Det som strular lite med packningen är att vi inte vet hur länge vi kommer att köa. Förut tyckte jag att kösystemet verkade ganska dåligt och orättvist, men nu känns det mycket bättre, kanske för att jag fått reda på lite mer. Nu vet jag inte ens om vi kommer att vara en del av kösystemet, men vi ska gå förbi arenan på söndag och höra lite hur det funkar. Antagligen går vi dit tidigt på måndag morgon igen och börjar köa.

Flaggor ska med såklart! Vi har den jättestora flaggan som vi köpte inför Nijmegen för att ha i kön och en liten som vi köpte på Arlanda när vi skulle åka till Wien. Den lilla tänkte vi ha på konserten. Det vore så roligt om man får syn på några Sverigeflaggor i publiken på livedvdn. Det är ju en hel bunt svenskar som ska åka. Sjukt kul - ska hålla utkik efter svenska flaggar på konsertdagen.

Jag har lät mig stava till arenans namn förresten. Mediolanum Forum. Hihi. Därinne är vi om tre dygn!

Another promise, another scene, another / A package not to keep us trapped in greed


(För övrigt har jag knappt några bilder på den här datorn, men den här kan man aldrig få nog av.)

Två dagar till Milano! 

Kul att det var strömavbrott när jag kom hem. Jättekul verkligen. Älskar att inte kunna tända skrivbordslampan och inte kunna logga in på Internet. Fast det var nog bra för det fick mig att börja lite med tyskan. Har en del att göra eftersom jag missar två dagor nästa vecka. På tal om det ska jag skicka iväg ett mejl till några lärare nu.

"See ya, Lova ya"

Come break me down / Bury me / Bury me

What if I wanted to break
Laugh it all off in your face
What would you do?
What if I fell to the floor
Couldn't take this anymore
What would you do, do, do?

Det är ord och de är mina

Jag skriver. Det var längesedan nu. Jag tror inte att jag har lyckats skriva en enda sida i år.

Men nu springer fingrarna över tangenterna och jag älskar det. Det är inte bra. Men det är något.


MILANO IT IS!

Jag har hoppats så himla mycket på det här i flera dagar, ända sedan i fredags/lördagsnatt då jag, Becka och Angelica satt uppe och letade efter hotell- och flygmöjligheter. Det enda negatvia är att det bara blir 2/3 av Wiengänget som åker.

Annars är allt toppen! Konsertbiljetter är bokade och vi sitter nu och tittar på hotell och flyg, vad som blir billigast, enklast osv. Om 6 dagar ser jag Tokio Hotel! ♥


MILANO?

För en gångs skull går allt som jag vill. Jag är så jävla lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det som jag hoppats på de senaste dagarna...verkar bli sant.

Det är inte 100% säkert än. Men... herregud! Ikväll ska allting fixas och jag tror... nej, jag vet... att vi kommer göra ALLTING för att det ska gå. ♥


Kniven Gaffeln Skeden Sveden Sveden Sveden



Ja, våran Svenneflagga blev allt uppmärksammad nere i Wien. Det kom fram människor hela tiden och pratade med oss och läste på flaggan osv. Det här är en video från när bussarna åkte från arenan. Man ser inte så mycket, men kolla i slutet, där står vi som värsta fånarna och håller upp våran flagga! Vi såg inte själva killarna när de lämnade arenan, men avsikten var att visa dem våran flagga ordentligt, hehe. Inte för att vi vet om de ens satt vid fönstren i bussarna, det var bara en chansning. Tur att vi inte hade flaggan när de kom till arenan däremot...

Nijmegen, Stockholm, Göteborg, Wien ♥

När de kom upp på scenen i Stockholm var det drygt ett och ett halv år sedan jag såg dem första gången. Då lovade jag mig själv att det inte skulle vara sista gången. Det var det inte heller. Fyra helt underbara konserter har jag fått uppleva.

Nijmegen, Holland 14/6-2008
Det är någonting speciellt med första Tokio Hotel-konserten. Plötsligt stod dessa fyra människor framför mig och de var riktiga. Jag hade inte riktigt förstått det innan. Det var perioden då jag var som galnast och allt var helt sjukt. Jag tror nästan att jag tycker om Tokio Hotel ännu mer nu, men här var jag verkligen hysterisk! Vi köade från ca halv åtta på morgonen och var helt överlyckliga när vi kom in i första blocket. Det var en galet stor open air konsert med fler människor än på både konserterna i Stockholm och i Wien. 
Jag kan inte riktigt jämföra sin första Tokio Hotel konsert med andra konserter. Den främsta anledningen är att jag inte minns mycket alls. Det är svart. Jag minns känslan. Lyckan. Skriken. Men det är i stort sett alls. Det var som en dröm. Jag var inte riktigt medveten om att det hände på riktigt.



Stockholm 4/3-2010
I Stockholm sprang vi ut från Globen Hotell halv sex för att börja köa. Egentligen fick man bara köa från klockan sju och vi trodde inte att man skulle få nummer om man kom på samma dag. Men med lite hjälp av Angelica fick vi könummer (140, 141) och spenderade sedan många timmar i tio minus och snöstorm. Så värt det när vi kom in och kunde ställa oss längst fram på Georgs sida. Inne i Globen satt jag nästan och grät och skakade på samma gång, av lycka, nervositet och kyla.
När Tokio Hotel sedan kom upp på scenen trodde jag att mina stämband skulle gå av. När jag skymtade Bill genom springorna i ägget och sedan såg Georg komma upp precis framför mig... Och att jag fick uppleva det från front row! Helt helt galet! Det hade jag aldrig vågat hoppas på. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Och så måste jag bara säga... iiiiiiiih till när Bill sa "We love you" i slutet. Först trodde jag att jag bara hade inbillat mig det, men sedan när jag fick titta på videos förstod jag att han verkligen hade sagt det.



Göteborg 5/3-2010
På vägen till Göteborg fick jag kanske max en timmes sömn. Så fort jag kom fram till Götet blev det till att börja köa igen, den här gången med flera vänner (här hade jag nummer 107). Göteborg kändes ännu mer verkligt än Stockholm. Jag stod längst fram här med, till höger sida om catwalken. Trycket var värre än i Stockholm, främst från sidorna eftersom att så många hade trängt in sig på första raden. Ett tag trodde jag att Sarahs höfter skulle ta livet av mig och jag vet att hon hatade mina höfter lika mycket, haha.
I Göteborg hade jag mycket bättre syn på Tom än på tidigare konserter, eftersom vi stod på Georgs sida, vända mot Tom. Bland det bästa med den här konserten var att jag under någon låt kunde gripa tag i min bästa väns hand och krama sönder den. Det finns inget bättre än att dela en Tokio Hotel-konsert med människor som man tycker om.
I slutet under Gustavs moment hade vi verkligen ett Gustavmoment. Gustav fick nämligen lust att försöka dränka oss med vatten. Han bokstavligen tömde sin vattenflaska över oss! Jag var tvungen att kolla extra efteråt så att jag inte hade smink i hela ansiktet.



Wien 30/3-2010
Imorgon är det redan en vecka sedan. Det är sjukt vad tiden går fort! I Wien prövade jag på att ha sittplats för första gången. Innan konserten var vi nervösa för att vi skulle behöva sitta ned hela konserten - jag menar, hur kan man sitta ned när Tokio Hotel står framför en? Vi hade i alla fall galet bra sittplatser, typ så nära scenen man kan komma, och stod och skrek, sjöng, dansade och hoppade hela konserten. Vi stod med våran flagga hela konserten och det kändes verkligen som att killarna tittade på den flera gånger! Man kan aldrig vara säker, men det kändes så. Så kul att se att man kan få så bra kontakt med dem även om man inte står längst fram.
Jag vet inte om jag nämnde det men innan konserten såg vi killarna komma till arenan. Hahaaaaaaa, det är en berättelse som jag inte kommer ta upp särskilt detaljerat för det var så pinsam. Jag kan i alla fall säga att vi skrattade sjukt mycket efteråt! "De kommer hata oss för resten av sitt liv!" "Excuse meeeeeee" "Vi stannar och vinkar!" Jag tröstar mig med att TH säkerligen inte minns oss. Sedan stod vi även och höll upp våran Sverigeflagga när turnébussarna åkte från arenan efter konserten.



Fyra konserter. Helt underbara minnen. Jag såg även killarna utanför NRJ i september förra året och spenderade åtta timmar med fina människor utanför Sheraton Hotell, men jag väntar fortfarnade på att få stå face to face med dem. Någon gång kanske? ;) ♥

There are days when you feel so small and you know you could be so tall



Lånar videon av YT-användaren ColbyTwentyOne1, som har fler helt makalösa videos. Det här är introt och Noise i Stockholm. När jag tittar på den här videon kommer jag på mig själv med att tänka "Oh my God, Oh my God, Oh my God", precis som jag sa/tänkte på konserterna. Jag kommer ihåg att i Stockholm tänkte jag något i stil med "NU händer det. På riktigt. Det som vi väntat på så länge."

My heart will go on and on



Lyssnar av någon anledning (hm hm syster) på Celine Dion's My heart will go on, därav den väldigt uppfinningsrika rubriken. Heh, nu börjar en låt av Miley Cyrus istället. Som jag sa - syster. Tänkte bara skriva ett helt meningslöst inlägg som inte har något att göra med den väldigt fina bilden och säga att jag ska iväg nu och troligtvis inte kommer återvända till datorn förrän ikväll eller imorgon.

Imorgon gäller det! Håll tummarna, även om ni inte vet vad det är om, är ni snälla? :) ♥ 


As long as you stand by my side / In your shadow I can shine

Imorgon får vi veta... Så snälla, ta inte slut. Inte för att jag förväntar mig att det ska gå, men jag hoppas helt sjukt mycket. För mycket. Alldeles för mycket. Det är en av anledningarna till att vi inte chansade. Då hade jag hoppats så mycket att det inte vore hälsosamt.

Scandinavium Göteborg 05.03.10



Mina inlägg om mars månads Tokio Hotel-konserter kommer huller om buller, men äh, huvudsaken är ju att de kommer. Den här (icke smickrande) bilden snodde jag från min vän Sarah. Det är innan konserten i Göteborg. Vi stod längst fram på höger sida av catwalken. Sofie ser man inte till men hon står till vänster om Isabella i den grå tröjan. Sedan Becka, Sarah, jag som tittar bort och så Louise. Bara några minuter efter att den här bilden togs kom en rad tjejer som vi känner som stod bakom oss. Underbart att vara omringad av folk man känner på en konsert! Då behöver man inte oroa sig för att någon försöker ta sig framför en. Inte för att jag någonsin skulle tillåta någon att tränga sig före mig när jag står längst fram!


The sun will shine like never before



Det känns som en evighet till tisdag. Men det är bara att vänta och hålla tummarna! Jag är beredd på att det troligtvis inte kommer att gå och hoppas att jag inte kommer att bli alltför besviken.

Nu ska jag iväg och träffa släkt. Här skiner solen så jag hoppas att den är framme även dit vi ska. Tack du som sa att jag skrivit fel datum om Wien förresten!


And you are the only exception



Ibland känns det verkligen bra. Som att det verkligen kommer att gå eller att det inte kommer att göra något om det inte går. Nyss kändes det så.

Men så slår det om rysligt snabbt och desperationen kommer tillbaka. Det är helt sjukt att man kan känna såhär för något som egentligen inte borde vara så viktigt. Men för mig är det viktigt. Det är en strävan att komma tillbaka in i den lyckobubbla som jag precis lämnade.


Bill vem?



Videon är från 4 mars i Stockholm, filmad av Flecheliott som även har flera andra galet bra konsertvideos! (jag kan se mig själv eller i alla fall min arm på flera av dem) Vad jag ville säga var att... kolla på Tom. Har jag någonsin påstått att Bill är min favorit i bandet? Puuuh. Och nej, jag har aldrig varit så TH-skadad som jag är just nu. Men det är lugnt, jag har ett liv bredvid dem också. Privata saker är dock inget som jag känner för att lägga upp på Internet där vem som helst kan se.

All I feel is strange

Jag är livrädd. Typ. Jag kan se precis vad som kommer att hända. Hur nära vi kommer att vara. Men det komer ändå inte att gå.



Så nu tycker jag att vi lyssnar på soundtracket till Alice i Undelandet istället. Låt nummer sju är en sån där låt som man nästan ramlar av stolen när man hör. För att den är så bra menar jag. Och för att hans röst är det finaste jag hört.

Herrejävlar

Ett enda litet problem.

Och det problemet är det största av alla problem.

Seriöst? Snälla snälla. Kan inte världen vara på vår sida fram till tisdag? Och gärna på tisdag också? Snälla?

Godnatt!

Nu ska jag försöka sova. Det blev lite sent nu, men det var mycket som behövde kollas. Åh, herregud. Är klarvaken och kommer ha jättesvårt att somna. Alldeles för många tankar som snurrar i skallen! Så... godnatt!

Nattinlägg

1. 3 april nu! Tänker tillbaka! Två år sedan... skulle jag ha sett TH för första gången.

2. Juicen i Wien. Kärlek på den. Kärlek på oss.

3. Vi är dumma i huvudet! Och jag älskar verkigen att vara det!

Wien Stadthalle 30.03.10





Två videos som Becka filmade på konserten i Wien. Det märks ganska tydligt att vi inte var lugna en sekund under konserten.

1: Komm. Innan varje konsert på Humanoid City-turnén har det spelats en speciell låtlista. Den innehåller bland annat en WBMW-remix. När den kom i Wien satt vi och sjöng med, dansade lite, taggade och pratade med några tyska vänner som vi var mycket med de här dagarna. Vi höll fortfarande på att smälta att Tokio Hotel skulle stå på scenen bara några meter bort och räknade med att det var minst en halvtimme kvar tills konserten skulle börja. Men vad händer bara någon låt efter WMBW-remixen? Jo, arenan släcks ned. Vi skriker rakt ut. Vi är inte alls beredda. Jag har fortfarande kameran i väskan och rotar efter den samtidigt som vi flyger upp från våra sittplatser. Sedan börjar introt. Och så kommer dem. Notera Angelicas hysteriska "Jag är inte redo för det här!" Det blev många svordomar där kan jag säga. Jag fick en sån chock och gud, jag var verkligen inte redo. Och ja, vi skriker "Tom" istället för "Komm!"

2: Alien. Kolla in fanactionen! Grymt va? Det var tänkt att vi med sittplatser skulle ha gröna lyssaker också och att det skulle finnas en stor "Raumstation Wien"-skylt men den delen av fanactionen föll visst aldrig på plats.

En vecka sedan




Swedish Flag

Deebi på THUS postade en video där våran flagga syns! GEIL! Man ser verkligen hur bra platser vi hade!


Vienna

Vad kul att det här inlägget som jag skrev 23.45 igårkväll inte publicerades. Jaja, here it is.



Taggade tjejer på hotellrummet, första kvällen i Wien! Planen var att ta en titt vid Stadthalle, försöka byta biljetter och sedan gå på ett warmup party med en massa andra fans.

Vad av det gjorde vi?

Ja, vi kollade runt Stadthalle! Under de här dagarna blev det många timmar utanför fina Stadthalle kan jag säga.

Vi fick inte byta biljetter från sittplats till ståplats eftersom våra biljetter var dyrare. Hm, ja, logiskt? Nej. När vi väl kom in i arenan och hade grymma platser ångrade jag inte valet av biljetter i alla fall. I fortsättningen kommer jag nog att hålla mig till ståplats så mycket jag kan, men att sitta (fast vi stod hela konserten) var också sjukt kul.

Isället för warmup partyt blev det att vandra runt på Wiens gator i inte så vandringsanpassade kläder och leta efter killarnas hotell. Fem timmar gick vi! Den sista timmen haltade jag fram för att jag hade sånt skoskav, men det var galet roligt ändå. Vi skrattade en massa och träffade några jättetrevliga tyska fans. Skoskavet skyller jag enbart på "hotellbitchen" haha! Det här var också "I don't speak deutsch"-kvällen, hahaha.

Åh, allting var så bra! Fast vi tittade utanför sjukt många hotell där TH inte bodde. Också det på grund av "hotellbitchen". Åhhhhhhh. ♥

Happy Birthday



Jag skulle också ha velat sjunga för Georg. Åh vad sur jag är nu för att de inte skickade ut mejlen tidigare! Inte för att jag är säker på att vi hade kunnat åka till Zürich, men vi skulle i alla fall ha gjort ett försök.

Och vi hade kanske kunnat åka till Zürich...

Igår, det vill säga dagen efter Wien, spelade Tokio Hotel i Zürich. Det lottades ut sista minuten biljetter på hemsidan och Becka och jag tänkte att varför inte försöka? Vi var ju ändå i Wien och skulle kanske kunna ta tåget till Zürich om vi vann.

Klockan ett, dagen innan, skulle vinnarna av biljetterna meddelas. Runt klockan två kollade vi våran mejl. Inga vinstmejl när. Men vad får vi se när vi kommer hem? Båda två hade vunnit biljetter och hade mejlen inte kommit så sent hade vi kanske kunnat åka! Fruktansvärt irriterande!


Hemma!

Nu är jag hemma från Wien. Det var nog den bästa resan jag någonsin gjort! Konserten var grym, staden var grym, människorna var grymma. Allt var helt perfekt! Nu ska jag ladda in bilder och videos i datorn innan Vampire Dairies börjar, sen så kanske jag uppdaterar här med bilder och text. ♥

Hörde förresten att det kanske ska spelas in en livedvd i Milano. Så himla roligt! Vad grymt det hade varit att vara där.