let's go with a smile into the end into the end

 

Ni gör ont, vet ni det? Jag skulle kunna klaga hur mycket som helst på Tokio Hotel, på deras utveckling och så vidare (fast nu vill jag faktiskt inte det, för mycket finns det inte alltid att klaga på) men en sak kommer aldrig att förändras - de kommer alltid att vara det bandet.

 

Jag älskar hur den här videon är uppbyggd, hur den går bakåt i tiden. Nostalgi. Och låten blir bara bättre och bättre hela tiden. Nej, nu har Vampire Diaries börjat för länge sen, time to go.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback