Leave the world outside

Jag minns hur vi kramades på skolavslutningen, sommaren 2008 och sa "Imorgon åker vi!" Jag minns hur jag försökte få in i mitt huvud att jag skulle se Tokio Hotel om två dagar.

Nu händer det igen. Jag tror inte att något kan slå den första TH-konserten, men jag är minst lika taggad och nervös som jag var då!


Jag i Skavsta, 13/6 2008, några timmar innan vi lämnade Sverige för att se världens bästa Tokio Hotel

HILF MIR FLIEGEN

Jag är med och tävlar om det här fantastiska armbandet hos http://schwarz.blogg.se.


Jag behöver inte gå naken i Tyskland i alla fall

Lyckades precis rädda en bunt kläder som fastnat i en vattenfull, trasig tvättmaskin. Puuuh. Hade kläder inför både konserterna och Tysklandsresan där. Nu har jag både blöta strumpor och byxor på mig (det var ett farligt räddningsuppdrag kan jag säga) men jag har i alla fall kläder.

5 dagar kvar!

HEY YOU WE CAN TURN IT UP

Och om en vecka är det vi som är där.


Nu är det inte kul längre

Det var okej när den första bilden från den här photoshooten (Stern, Hamburg) kom ut. Då kunde jag till och med andas. Nu tycker jag verkligen att det har gått till överdrift.






Seriöst, nu är det inte kul längre. Det borde finnas gränser för hur snygg man får vara. Det här kan inte vara hälsosamt på något sätt.

Jag menar, vad tänker han när han ser ut sådär? "Hm, får se hur många som dör av min amazing hotness idag?"


Verifieringskod

Kommenterade en blogg förut och när jag skulle skriva i verifieringskoden var ett av orden "armhole". Antingen är det jag som har dålig humor eller så var det verkligen roligt, för jag kunde inte låta bli att skratta.

I'm Humanoid

Jag hade tänkt göra en väldigt enkel header, möjligtvis utan bilder. Det slutade med att jag tryckte ihop och vände ut och in på mitt ena öga. 
 


Det ser ganska äckligt ut. Ber om ursäkt för det.

Whisper me
All your secrets

Whisper me
All my secrets
Whisper me
All your secrets


Jag tror inte jag lever i nuet

Läste precis en blogg där bloggaren skulle till skolan. Det fick mig att ta ett steg tillbaka till nuet.

Jag har inte varit i skolan sedan i torsdags. Anledning? Snökaos och sportlov. Att jag ska tillbaka till skolan på måndag kommer inte precis som en överraskning, men det känns inte som riktig skol-skola. Det är bara tre dagar som får tiden att gå. Tre dagar då jag packar, planerar och den tredje dagen slutligen åker.

Stockholm på onsdag. Kö och konsert på torsdag. Till Göteborg under natten. Kö och konsert på fredag. En heldag i Göteborg på lördag. Hem på kvällen.

Sedan på söndagen ska jag upp äckligt tidigt för att ta mig till stan och skolan innan bussen mot Hannover åker. I Hannover stannar vi en vecka.

Efter Hannover är det dags att komma in i skolrytmen. Gå upp tidigt. Åka till tågstationen och hoppas på att tågen kommer i tid. Gå i skolan efter fyrtio minuters tågresa. Åka fyrtio minuters tågresa hem... Men det blir ändå ingen riktigt skol-skolrytm. För hur många veckor är det i skolan? Två? Tre? Sedan är det påsklov.

Påsklov betyder Wien. Och än en gång Tokio Hotel.

När man behöver något att skratta åt

epic fail pictures

Hot Air Balloon Fail

epic fail pictures

http://failblog.org

Det enda jag kan tänka på

Jag har långtifrån insett det.

På väg till Nijmegen (juni 2008) och min första Tokio Hotel-konsert fattade jag inte ett skit. Det kom fram ett annat svenskt fan och frågade om vi skulle gå på konserten imorgon. "Nej", svarade jag utan att tveka, fast vi skulle det. Jag kunde helt enkelt inte förstå det.

Någonting inne i mig tror jag börjar förstå nu. Inte förstå helt, men förstå att någonting kommer att hända. Annars skulle jag inte haft en underbart kittlande känsla i magen dygnet runt.

När Tokio Hotel skulle komma till Sverige i april 2008 ställdes konserten in nio dagar innan. Idag är det nio dagar till Stockholmskonserten. Tio till Göteborg. Den här gången blir det av. Det känner jag på mig. Det är våran tur nu. Tokio Hotel kommer att stå på svensk scen och tusentals svenskar kommer att skriksjunga med i låtarna, vansinnigt lyckliga.


I've been here waiting for something to live and die for

Jag undrar hur många gånger jag har skapat en blogg/loggat in på befintlig blogg och tänkt att jag ska börja uppdatera regelbundet. Det blir liksom aldrig av att jag gör det. Och när jag har en blogg som jag har uppdaterat skapligt mycket bestämmer jag mig för att börja ogilla den.

Det kommer säkert att bli likadant med den här.

Men vad spelar det för roll egentligen? Idag har jag lust att ordbajsa i den här bloggen, imorgon har jag lust att hålla käft och om någon vecka vill jag ordbajsa i en annan blogg. Varför göra det mer komplicerat än så?


Välkommen till min nya blogg!