WIEN

Imorgon åker vi till Wien och the beautiful wetter (nice nice nice). Jag är så GLAAAAAAAAAD! Imorgon när jag vaknar kan jag säga "Imorgon ska vi se Tokio Hotel!" Åh, jag älskar den här känslan. ♥

Imorgon åker vi!

Och redan idag åker jag hemifrån. Med andra ord borde jag vara packad och klar vid det här laget. Har knappt börjat och allt bara strular... Panik! Nej jag kommer hinna. Hade dock behövt den där timmen som vi tog bort när vi ställde om klockan. Två dagar kvar! I övermorgon ser jag Tokio Hotel igen! Iiiiiiiiiiihhhhhhh.

One day I will be ready to go see the world behind my wall

Bild

Idag när jag var i skivbutiken i stan var det en tjej som letade efter en Tokio Hotel-skiva. Jag stod precis bredvid henne när jag hörde hennes mamma säga "Vad hette det där bandet nu igen?" När tjejen svarade "Tokio Hotel" började jag fånle och sedan var jag tvungen att stå kvar och lyssna på deras samtal. Tyvärr verkade de inte ha så bra koll, för de letade efter den nyaste skivan men så tog de Scream istället. Jag ville bara gå fram och säga att tjejen borde köpa Humanoid, som de kollade på först, istället. Jag var dock alldeles för feg för att faktiskt göra det. Men ändå, jag tycker att det är så kul att det fortfarande tillkommer nya fans i fandomen! Ibland undrar jag hur bra skivorna faktikt säljer här där jag bor så det är kul att få bekräftelse på att det faktiskt finns de som köper sina skivor där.

Sen hittade jag en signerad Screamskiva! Vem är så jävla dum att den gör sig av med sin signerade skiva? Hallå? Även om man inte gillar bandet längre är det ju ett fint minne! Jag skulle inte göra mig av med en signerad skiva vilket band det än var. Och aldrig aldrig aldrig om det var Tokio Hotel. Jag var jättesugen på att köpa skivan men kände att jag inte kunde lägga 300 kr på en skiva som jag redan har. Så jag nöjde mig med att klappa och pussa lite på skivan. Kanske finns den kvar om jag ångrar mig...

Stereophonics



Var i stan idag och hämtade ut nya linser (JAG KAN SE!!!) och såg Alice in Wonderland i 3D. Fick även med mig en "Best of" skiva med Stereophonics. Videon ovanför är till en av deras bästa låtar, Dakota.

HUMANOID

Tänkte bara tipsa om en tävling för alla TH-fans. Gå in HÄR för att ha en chans att vinna ett HUMANOID-halsband från Tokio Hotels officiella webshop.

Ola Salo på Skavlan



+ singeln Superstar. Tyckte på något sätt att det kändes som att transporteras bakåt i tiden till The Arks första skivor. Med det menar jag inte att de har utvecklats bakåt. Nej, jag gillar singeln och jag tror att den kan växa med fler lyssningar.

4 dagar...

Om fyra dagar ser jag Tokio Hotel igen! Helt sjukt! Fick precis bekräftelse på ungefär vart vara platser är i arenan - och de verkar galet bra. Visst önskar jag att vi hade köpt ståplatser i alla fall, men men, det kommer bli awesome.

Nu ska jag snart slänga i mig lite ris och kycklig tillsammans med världens godaste thaisås. Sedan ska jag överrösa mitt hår med hårspray och bege mig för att fira en nybliven artonåring med ett gäng saknade vänner. ♥

Hannover; Hameln; Hamburg

  

  



 

Nobody said it was easy

I was just guessing at numbers and figures
Pulling the puzzles apart
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart

Vååååååååååååååår




Enligt SMHI ska det vara 13 grader i Wien på måndag och sedan 17-18 de andra dagarna vi är där! Det finns inte ord för hur underbart det kommer bli!


Ola Salo ska bli pappa

Jag har nästan uppdaterat bloggen mer den här morgonen än vad jag normalt brukar göra på en vecka, haha.

Men the big news:
Ola Salo ska bli pappa! Det är så skönt att han kan ha ett någorlunda normalt liv fast han är känd. Efter "Ola Salo Superstar"-dokumentären blev jag lite tveksam till det faktiskt. Men åh, vilken rolig nyhet! Det gjorde mig genast på bättre humör.

Källa


Yeah I'm gonna make it happen this time

 

Förhoppningsvis hinner jag få ett par fungerande linser innan måndag då vi drar till Österrike. Annars får jag helt enkelt konvertera till Glasögonorm. Det hade jag kanske gjort i alla fall om inte glasögonen hade gett mig huvudvärk så lätt.

Bergochdalbana

Allt går upp och ned. Små saker. Stora saker. Ibland är man på toppen och tror att inget kan stoppa en. Ibland är man på botten och känns de små sakerna nästan lika illa som de stora.

Och så går jag och tänker och tänker och tjatar och tjatar på mig själv utan att komma fram till en lösning. Inte ens på de små problemen.

Warm-up Party

Hittade precis ett trevligt mejl i inkorgen, fyllt med information om Warm-up partyt kvällen innan konserten i Wien. Det blir nog nice, party med en massa TH-fans! Jätteroligt att folk har ordnat med sånt här. Det är bara fem dagar tills vi åker!


The Ark sommaren 2010

Skövde 31/7? Eller Göteborg 18/8? Eller varför inte båda?

Hur som helst så SKA jag se dem live i år. Det finns INGET som kan stoppa mig.


Unleashed

Det behövdes ingen rakapparat. Men det blev bra många decimeter hår som föll till backen. HIHI vad har jag gjort egentligen?

Full of dreams nobody knows

Ska strax sätta rakapparaten i håret. Vill testa något nytt. Men som mamma sa precis "Man testar inte att klippa av en halvmeter hår." Inte för att mitt hår är en halvmeter. Men ändå.

Varför är jag dum och gör det här egentligen?

Alien Scandinavium Göteborg 05.03.10



Ett litet klipp som jag filmade under låten Alien på konserten i Göteborg. Kvalitén är inte alls bra, inte ens okej faktiskt, men jag skyller på både min kamera och youtube. Och förlåt för att jag inte kan hålla kameran still när Bill tittar åt vårt håll.

I don't know where we are going now

Thinking about thinking of you
Summertime think it was June
Yeah think it was June
Laying back, head on the grass
Children grown having some laughs
Yeah having some laughs

Inne i Globen 04.03.10



Fy vad mitt hjärta slog hårt när vi skulle släppas in. Vi stod tre och tre och rörde oss snabbt, men lugnt, mot dörrarna. Där stod det flera vakter i röda tröjor som skulle visitera. Jag minns hur en av dem lite längre bort blev ledig och sa att det gick bra där också. Hon gav mig knappt en blick då jag småsprang in mot biljettspärrarna. Där kom jag igenom lika fort och inte förrän jag var på väg att fortsätta framåt som jag insåg att Louise inte hade kommit in än. Det tog inte dock inte många sekunder innan hon var bredvid mig. 

Vi stoppades än en gång innan vi gick nedför trappan till Globen. Jag trodde inte att vi skulle behöva biljetten mer så jag stoppade ned min i stöveln. Då säger en vakt åt oss att visa biljetten! Åh, jag minns hur jag panikslaget försökte fiska upp biljetten ur stöveln igen. Precis när vi var framme hos vakten fick jag upp den. 

Och så var vi inne i Globen. Det var bara en röd trappa ned till första sektionen. Jag noterade snabbt att första och andra raden på Toms sida var full, men att det fanns lediga platser allra längst fram, men lite längre ut, på Georgs sida. "Georgs sida!" väste jag till Louise samtidigt som jag så snabbt som möjligt försökte ta mig nedför trappan utan att väcka vakternas missnöje. De sa hela tiden "Ta det lugnt, ta det lugnt, ni kommer in." Mitt hjärta har nog aldrig slagit så fort. 

Och sedan stod vi där. På Georgs sida (höger) av scenen, lutade över kravallstaketet. Jag skickade iväg några fåordiga sms där jag tror att det stod någonting i stil med "Längst fram på gs sida. Dör." För ja, jag trodde ärligt talat att jag skulle dö. Jag grät nästan när jag sjönk ned på golvet och satte mig med ryggen mot staketet. Jag skakade av både kyla och nervositet och ett tag fruktade jag att benen inte skulle bära när jag ställde mig upp. 

Jag tog några få bilder innan konserten. Alla är hemska. Jag ber om ursäkt, Louise, men jag klippte bort dig eftersom jag inte vet om du vill att jag lägger ut bilden. Hur jag själv ser ut bjuder jag på. Det syns verkligen att jag var gråtfärdig, men jag kan garantera att det var för att jag var så lycklig. 


Kisse


Snälla solen, försvinn inte

På torsdag ska det vara 18 grader och sol i Wien! Jag drömmer om att ha tygskor, leggings och skinnjacka utan att frysa det minsta. Det är drygt en vecka kvar tills vi åker till Wien, men åh vad jag hoppas att solen håller sig kvar!



Ps. Jag vill bara slänga något stort och hårt på den här datorn. Internet funkar ungefär varannan minut. Varannan minut står det bara "Webbsidan kan inte visas." Aijaoreiojfe, jag blir galen!!!

En rubriklös ordbajs

Har precis varit och shoppat för 2000 kr. Shiiiit, var det inte jag som skulle spara? Fick med några riktigt fina saker hem i alla fall, däribland tre par skor. Jag får jämna ut det med att försöka spara hela nästa studiebidrag (som kommer redan nästa vecka).

När vi kom hem för en stund sen hade katten fått ut en sån där hålslagarapparat ur skåpet (som var stängt innan vi åkte) och alla små små pappersbitar låg utspridda på golvet. Tänk vad kul man kan ha.

Slänger lite random upp en fin bild på de bästa från Radio Regenbogen Awards igår. Jag älskar Bills outfit och Georgs hoodie!


Jag skulle tröstäta godis om jag inte redan hade ätit upp allt

Det har aldrig gått så dåligt på ett prov som på dagens NK-prov. Jag valde samhällslinjen för att slippa kemi. Nu återstår bara att se om jag får mitt livs första IG.

BUÄÄÖÖÖ nu ska jag se om det finns någon liten godis kvar och sedan sörja i tystnad.


Kö Ericsson Globe Stockholm 04.03.10

 

 



Det var så gott som snöstorm under dagen. Jag har aldrig upplevt något kallare. Men det var värt varenda sekund av det.

Den här konserten gick jag på tillsammans med min vän Louise. Det var hon och jag som satt i timmar och tittade på klipp på youtube när vi upptäckte Tokio Hotel så det var verkligen roligt att hon följde med på den här konserten. Hon var även med sommaren 2008 på konserten i Holland! I början var det bara tänkt att hon skulle gå på Stockholmskonserten men det första hon sa när vi satte oss i bilen efteråt var "Jag följer med till Göteborg!" så även där stod vi bredvid varandra.

Jag skulle gissa på att vi köade från 05.30-05.45 på konsertdagen. Nr 140 och 141. Från början var det inte tänkt att man skulle få nummer om man kom på konsertdagen, men med lite tur och hjälp från Angelica fick vi några av de sista numrerna. Det kändes väldigt skönt att sitta på ett avspärrat område före alla om kom senare samma dag.

Under dagen träffade vi många härliga fans, fans jag aldrig träffat tidigare och fans som jag träffat alldeles för få gånger och redan har börjat sakna igen. Det finns alltid de som man irriterar sig på, men de flesta var underbara. Alla är ju där för samma sak, känner samma kärlek till bandet och känner samma förväntan. ♥


For you I'd bleed myself dry

I swam across
I jumped across for you
Oh all the things you do
Cause you were all yellow

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow


Coldplay - Yellow

One day I will be ready to go and see the world behind my wall

Jag har aldrig varit så glad över att vara hemma i kalla Sverige. Man förstår inte hur bra man faktiskt har det - hur jäkla kallt och hur mycket snö det än är - förrän man tvingas leva utan det i en vecka. Nej, min utbytesvecka har faktiskt varit mestadels bra, men jag är jätteglad över att vara tillbaka.

Nu har jag haft tid att ladda in mina bilder från Tokio Hotel-konserterna i datorn. De flesta är... ganska usla. Jag har ingen bra konsertkamera och sammanlagt tog jag bara 93 bilder under båda konsertdagarna. Jag försökte att koncentrera mig mest på att bara njuta. På den här datorn finns det inget redigeringsprogram så jag väntar med att lägga upp några bilder.

Här är i alla fall en video från Stockholm som inte är min. Den är från World behind my wall, för mig en av höjdpunkterna under konserten. Anledningen? Ca 2.55. Bill tittar ned. Och ler. Och vem står precis där nedanför och ser rakt in i hans ögon om inte jag? Den sekunden när jag fick ögonkontakt med Bill minns jag hur kroppen växlade från iskall till kokhet på mindre än ett ögonblick. Det var inte likt den tidigare frysa-svettas-grejen som jag kände hela konserten. Den korta lilla stunden då jag fick ögonkontakt med Bill för första gången är det jag minns klarast från hela dagen.



Och ja, jag vet att ca 174 468 480 48036 stycken fans påstår att Bill har tittat på just dem, men jag vill fortsätta tro att jag faktiskt fick ögonkontakt med Bill, okej? Det är det jag lever på just nu.

And we go on and on and on

Jag mar mycket bättre nu.

Egentligen var det dumt att aka sa fort efter att jag kommit hem fran Tokio Hotel-konserterna. För mig innebär en Tokio Hotel-konsert väldigt manga känslor och känslohavet var inte alls nära pa att börja lugna sig när jag akte hit till Tyskland. De första dagarna hotade alla känslor att svämma över flera ganger, men nu har jag lagt band pa mig själv. Att jag för drygt en vecka sedan sag Tokio Hotel kan jag tyvärr inte alls första.

Igar var vi i Hamlen över dagen, idag i Hamburg. Hamburg är en galet vacker stad! Jag älskar byggnaderna. Arkitekturen är underbar.

Imorgon bär det av hemat. Fast jag faktiskt har haft det riktigt kul de senaste dagarna ska det bli skönt att komma hem. Smälta en massa känslor och träffa människor (och djur) som jag saknar. Det ska bli spännande att se min systers min när hon ser vad jag har köpt till henne. Älskade syster. ♥

Jag lever...

...och överlever. Det kommer bli bra det här.

Hemlängtan

Just nu befinner jag mig i Hannover. Bussresan ned till Tüskland tog hela gardagen och inte förrän pa söndag aker vi hem. Jag har nog aldrig längtat sa mücket pa att en resa ska ta slut.

Nej, jag har det inte hemskt här. Människorna som jag bor hos är snälla. Men de är inte min familj. De är främlingar. Jag vill krama min mamma. Skratta med min pappa. Smaretas med min süster. Gosa med mina katter. Jag vill komma hem och kunna göra precis vad jag vill. Jag vilkunna stanga in mig pa ett eget rum och vara osocial. Jag vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill, vill HEM.

Men jag kommer att klara den här veckan. Jag har inte gratit än och tänker inte göra det heller. Fast det är ganska pest vissa stunder finns det stunder da det känns bra. När jag kommer hem igen kommer jag att vara stolt över mig själv.

Det som haller mig uppe ar nagra av vännerna som är här (fast jag saknar min bästa vän), minnena fran Tokio Hotel-konserterna och alla tecken som far mig att minnas dem. Georgstrasse. Heiligerstrasse.

Jag är världens lyckligaste

Kom nyss hem och har ont i kroppen och är så trött att jag bara vill lägga mig ned på golvet och gråta.

Jag har fått uppleva min andra och tredje Tokio Hotel-konserter och jag stod längst fram med kravallstaketet pressat mot magen under båda. Jag har sjungit med i underbara låtar och skrikit tills jag inte haft någon röst kvar. Jag har överlevt ett dränkningsförsök av Gustav och fått ögonkontakt med Bill.

Nu kan jag dö lycklig.


Jag är så glad att jag spricker

Jag är så fruktansvärt glad just nu!

Imorgon åker jag till Stockholm, på torsdag ser jag Tokio Hotel live i Globen, på fredag ser jag dem i Scandinavium, Göteborg och på söndag åker jag till Tyskland för att bo i en tysk familj en vecka. Dessutom upptäckte jag att jag hade mycket mer pengar på kontot än jag trodde. Nämnde jag att jag ska se Tokio Hotel om två dagar? HERREGUD!

Jag tror att jag har packat det mesta, men måste se över allt en gång till. Det känns dumt att börja packa till Tyskland redan nu, men när jag kommer hem på lördagkväll kommer jag vara dödstrött och inte orka tänka på det.

Två dagar. Nej? Verkligen? Händer det här på riktigt? Åker jag imorgon? På riktigt? Det är så sjukt svårt att förstå!

Lady Gaga till Sverige

Och jag är galet sugen på att gå.
Beslutsångest.