Tell me would you kill to save a life

Lyssnar på musik och tänker på hur tyst det vore utan de där gåshudsframkallande tonerna i stereon. Jag tror jag älskar musik så mycket att det nästan är lite läskigt för vad vore jag utan de där orden och tonerna och känslan som de ger mig?

Det här till exempel. Det är poesi för mig, den typ av poesi som jag kan förstå och förälska mig i.


(Placebo - Every me and Every you)
Carve your name into my arm
Instead of stressed, I lie here charmed
Cuz there's nothing else to do
Every me and every you
...
Like the naked leads the blind
I know I'm selfish, I'm unkind
Sucker love I always find
Someone to bruise and leave behind
All alone in space and time
There's nothing here but what here's mine
Something borrowed, something blue

(30 Seconds to Mars - Hurricane)
No matter how many times
did you told me you wanted to leave
no matter how many breaths
that you took you still couldn't breath
no matter how many nights
did you lie wide awake to the sounds of the pausing rain

My heart's a tart your body's rent / My body's broken yours is bent

Jag vill
dansa i regn och lyssna på Placebo (Every me and every you)
åka till Paris och gråta för att världen leker
skratta tills jag får ont i magen och stå längst fram i ett publikhav på en konsert

Fäller några tårar



Säsongsavslutning av Gossip Girl.
Jag är inne i en djup depression just nu. Aldrig att jag hämtar mig från det här. Det här är mitt liv, mitt allt. Typ. Nej, seröst. Helt helt helt... ja, helt... helt enkelt.


1 2 3

1. För en gångs skull (andra gångens skull?) vann min favorit i Eurovision. Nice nice nice. "Ihr seid verrückt". Haha, nej men åh vad bra hon var! Såklart.

2. Jag tror att min mobil börjat fungera igen, och nu får jag alla sms som skickades till mig i fredags. Hade jag fått de när de sändes hade gårdagen förmodligen varit mycket roligare.

3. Nu ska jag fortsätta skriva om Pyramus och Thisbe till en prosaberättelse i hopp om att rädda mitt självförtroende och betyg i Svenska A.

Skyller på vakterna i Milano

På konserten i Milano delade vakterna ut kolsyrat vatten (Rättare sagt innan konserten, under själva konserten höll de sig för det mesta borta - ville väl kanske inte vara i vägen för alla kameror). Ibland gav de ut flaskor till fans som självklart inte kunde hantera det på ett moget sätt.

 

Det var inte många som gillade varandra, och vi blev inte så gillade heller om man säger så, så det slutade med att några fans bakom oss försökte dränka oss med detta vatten. Typ. Så tack vare både vakter och fans fick jag ett flertal duschar kolsyra över mig, något som inte var så bra för de saker som jag hade pulat ned i behån (mobil, konsertbiljett, pengar). Speceillt mobilen led, då jag har två stora sprickor i displayen där vattnet kom in.

 

Min mobil slutade att fungera under konserten, var död bra många timmar, men fick sedan liv i sig igen. Den är segare än förut och ibland har den fått för sig att den inte känner igen simkortet. Efter bara någon minut brukar det dock funka igen.

 

Det senaste dygnet har jag undrat varför folk dissat mig så totalt. Svar: Smsen har placerats i utkorgen och går inte att skicka för att den där jävla mobilen inte känner av mitt minneskort!!!


Hoppas fortfarande att det ska ske ett mirakel, men i värsta fall får jag pilla in simkortet i min gamla, repiga mobil. Om det nu inte är kortet det är fel på. 

 

Några av vakterna + kameragubbe fastnade på mina konsertbilder


För övrigt var det sjukt ofräscht att bli dränkt av kolsyrat vatten (som om man inte var tillräckligt ofräsch innan). Inte släckte det törsten något vidare heller. Nej, hederligt vanligt vatten ska det vara.


Humanoid City



Såg inte Bills siluett ovanför/bakom ägget förrän nu, haha. Längtar grymt mycket efter att få bränna pengar på livedvdn och cdn! Det kommer att vara helt sjukt att se konserten och veta att jag var där.


Legends of the Fall / Höstlegender

Tittade på en favoritfilm igårkväll, Höstlegender. Tårarna rann, precis som första gången jag såg den. Har ni inte sett den - se den!


Paparazzi x2

Älskar den här versionen av Paparazzi! Från Video Music Awards 09. Gaga är så grym att det är inte sant.



Så läste jag även att Greyson Chance fått ett skivkontrakt! Hittar många nackdelar med att komma in i musikbrachsen så tidigt, men riktigt roligt ändå. Han är så fantastiskt duktig. Här är hans version av Paparazzi.


Chase you down until you love me


Känslan av att aldrig räcka till

Varför har man så höga krav på sig själv? Varför har JAG så höga krav på mig själv? Varför kan jag inte bara rycka på axlarna och säga "Okej, nu blev det såhär, inget att lipa över."

Jag låtsas rycka på axlarna ibland. Låtsas ta det med ro, låtsas att jag inte riktigt bryr mig. Framför allt är det för mig själv jag låtsas. Jag intalar mig själv att jag egentligen inte behöver bry mig, att jag inte bryr mig mycket alls. Aldrig att jag vill tillåta mig själv att ha för höga förhoppningar. Jag försöker gång på gång säga till mig själv att det kanske inte gick bra, men att det inte gör något.

Om det sedan inte gick så bra som jag hoppats på kan jag ibland rycka på axlarna. Inte för att jag riktigt menar den där axelryckningen. Ibland är förhoppningarna för höga ändå, likaså förväntningarna och kraven.

Men det är framför allt jag själv som skapar de kraven. Det är jag själv som gång på gång tvingar mig själv att göra mitt bästa. Det är jag själv som gång på gång blir besviken på mig själv för att jag inte klarar det.

Ibland försöker jag att glömma kraven. Jag blundar för dem och låter saker gå som det går. Då känns det bra. Efteråt kan det däremot kännas värre än någonsin. Det är som att ha en chipspåse framför sig, att tänka "Vad gör det för skillnad?" och sedan proppa i sig den. Efteråt när man har äcklig eftersmak i munnen, känner sig uppsvälld och mår illa undrar man varför man lät sig själv äta upp allt.

För inte fan gör det någon positiv skillnad heller.

Det är bara jag själv som kan bryta den här cirkeln. Problemet är att jag vet inte alltid om jag vill bryta den. Ibland kan kraven vara bra. Jag behöver dem. Ibland blir det för mycket. Ibland blir jag för mycket och besvikelsen alldeles för stor.

Balans, balans. Åh, vad man strävar efter balans i livet.

Nu: Vampire Diaries



Sitter med min syster och tittar på Vampire Diaries (okej, det är paus nu) - en av mina favoritserier för tillfället!

Missenos



Ska strax åka iväg mot tågstation + skolan. Skönt med sovmorgon!


And that was the day that I promised I'd never sing of love if it does not exist

 
Förra sommaren gjorde jag ett minnesalbum om konserten i Nijmegen (14.06.08). De sista sidorna fyllde jag med bilder och annat kul från 8 september (09), en dag som ägnades utanför NRJs studio och Sheraton Hotell. Nu tänkte jag smått börja med att fylla ett nytt album med årets konsertminnen. Har även skrivit ut lite bilder för att göra ett nytt kollage att sätta upp på väggen. Älskar att kunna titta tillbaka på såna här minnen genom ord, saker från resorna och en massa bilder.

Om en stund ska min systers födelsedag firas med hallon- och blåbärscupcakes i rosa, blå och lila färger! Yummie.

Nu har jag förklarat min kärlek till både Wiener Stadthalle och Forever now

Ikväll är det någon delfinal i Eurovision vilket betyder att min mor har bokat tv:n. Jag känner hur hjärtat mellan mig och Desperate Housewives går i tusen bitar. Sorglig dag det här.

When the world cuts your soul into pieces and you start to bleed





Sitter och skriver en uppgift i svenska. Punkt ett gick hur fort som helst. Ibland får man sånt flyt att man bara vill fortsätta skriva hur länge som helst. På punkt två tog det dock stopp.

Jag ska skriva ett kärleksbrev till mig själv, till en person eller till en plats/ett minne. Tänker inte på något villkor skriva till mig själv och till någon annan känns alldeles för svårt. Problemet? Ska jag skriva om kärleken till den första hysterin i Nijmegen, till de värkande fötterna i Wien eller till den kalla natten i Milano? Beslutsångest.

Sedan ska jag analystera en låt, helst relaterad till kärlek tror jag. Det känns som att Pain of love eller Forever now skulle sitta fint.


Är inte Naturkunskapslektionerna roliga får man göra dem det



B och jag tänkte lämna Tokio Hotel och ägna oss 100% åt genmodifiering. Vi är redan galet insatta och har lysande hemliga kontakter. Så det här är mitt sista inlägg som Tokio Hotel-fan. Jag konverterar nu på heltid till GMO-fan. Jag funderar faktiskt på att svarta en GMO-blogg. http://gmosweden.blogg.se är ju ledigt. Är bara inte säker på om jag ska hålla mig i skvallerkarriären eller inte. Ska höra med mina kontakter om de har någon högre post ledig.

Tårta två dagar i rad

Och på onsdag blir det mer födelsedagsfirande. Kommer rulla fram snart!

Unsere Augen brauchen Licht

Idag blir det 80-års kalas! Osminkad, med håret i en slarvig knut mitt på huvudet och inget att ta på mig - sa jag att vi åker om en halvtimme?


Grattis till Cometen Jungs!

Bild
Tänker inte kommentera något av snacket om droger. Här firar vi att Tokio Hotel vann ännu en Comet! Wohoo!


Comet Comet Comeeeeten

(Gissa vem som kom en timme för sent till nationella provet i matte idag?.......Såååå trött på tågen att det finns inte) Men nu skiter vi i matten och taggar COMET!


Måste bara påpeka en sak (två saker)

1. Kikade just in i min statistik (som jag för övrigt inte brukar bry mig så mycket om) och förbryllades över att idag, när jag uppdaterat bättre än någonsin, har jag haft drygt hälften så många besökare som igår. Det är inget stort antal kan jag lova.

2. Imorgon börjar jag 8.15 och slutar 16.35. Det är längre än båda mina föräldrars arbetsdag. Dessutom pågår ett banbygge som gör att nästan hälften av alla tåg är inställda. Kommer därför inte att komma hem förrän runt sex. Räcker det inte med att behöva åka hemifrån innan sju? Feel my pain!

Carpark North - Just Human



Jag måste ha varit väldigt trött när jag la till den här låten i min Maj-lista på Spotify för jag har inget som helst minne av det. När den nyss började att spelas blev jag överrumplad över hur bra den var (och överraskad att den överhuvudtaget var där). Riktigt bra låt som genast satt sig på hjärnan!

Jag är klar, jag är klar, JAG ÄR KLAR!

Ett samhällsarbete som jag har jobbat nästan en termin med är nu inckickat. Bra eller dåligt kan jag inte avgöra men nu är jag äntligen av med det! Mir geht es jetzt toll!!!

Strax ska jag ta mitt tolla humör och hoppa in i duschen, samt leta rätt på en linjal. En sån kanske kommer till användning imorgon under Nationella i Matte A. Nu är jag för nöjd med att jag är klar med samhällsuppsatsen för att ha någon ångest över matten. Men det är lugnt. Jag kan sörja imorgon.


En sån där knäpp katt




Platserna/ställningarna är helt självvalda.


Nylon Magazine


Se resten av bilderna här.


Tävling!

Det funkar inte att ladda upp bild för tillfället, men här hittar ni en tävling i samarbete med Cocoo.se på en av mina favoritbloggar.


Om jag hade lite kärlek så var den till dig


Bilder från förra sommaren. Det är sol, grönt gräs, blå himmel och körsbärsblommor när jag tittar ut genom fönstret. Wunderschön. Här inne spelas Kent i stereon. Bra morgon.

Nödvändig information

Jag har fått hicka tre gånger på mindre än två timmar. Det kallar jag lyckat.

Miley Cyrus - Can't be tamed


Tycker verkligen att den här låten växer, och likaså Miley Cyrus. Måste erkänna att jag börjar gilla henne mer och mer.

Human Connect To Human - Live in Madrid


Så himla grym video från Madrid! Speciellt "Instinctive skills, like animals." Kolla ca 1.37-1.42. Kan spela om det hur många gånger som helst!

...

Det är så mycket roligare att titta på intervjuer med Tokio Hotel som man missat än att plugga. Det är mitt svenskabetyg som kommer att få lida så fy fy fy usch usch usch på mig.


Paparrazzi (cover by Greyson Chance)


Man har inte kunnat undgå att läsa om den här tolvårige killen. Nu har jag äntligen lyssnat på honom och fy vad imponerad jag är!

The future's here but never certain

Chase Coy - If the sky fell down tonight

Allt vänder om igen


Bilderna är på mina Füsse på mallorcansk (?) mark, 2008. Känner ett litet sug efter medelhavsvärme, hav och saltvatten just nu. För ca ett år sedan var jag i Egypten... Det var inte så fel.

Nu har jag, efter tusen tågförseningar, suttit och pluggat ett bra tag. Skapligt bra tag i alla fall. Nu behöver jag luft. Ska ut och andas, varken Mallorcaluft eller Egyptenluft, men frisk svensk luft. Tur att vi har den i alla fall.

Haha, nu kom en av katterna in och jamade (läs: skrek) som om han varit skadad eller något. Men nej då, han var bara i lite behov av uppmärksamhet den knäppisen.

Wien 29/03/2010

Det är galet hur tiden kan gå så fort. Nu har jag i alla fall tagit tummen ur röven och börjat skriva om resan till Wien. Så roligt att läsa igenom i framtiden och tänka tillbaka. De finaste tjejerna, Tokio Hotel och en av de vackraste städer jag besökt - bara det förklarar väl hur bra resan var? Måste bara varna för censurering i inläggt. Det hände en del på resan som det kanske är bäst om det stannar mellan oss tre om man säger så, haha.



29 mars var dagen för avfärd. Jag hade sedan kvällen innan varit hos Becka och på måndagmorgonen plockade vi upp Angelica innan vi begav oss mot Arlanda. Konsertpepp med Humanoidskivorna samtidigt som vi försökte intala oss själva att vi skulle se Tokio Hotel igen, imorgon. På Arlanda släpade vi med oss våra väskor när vi åt lunch (det blev lite problematiskt att släpa på dem och samtidigt bära en bricka med mat) innan vi gick och dumpade av dem vid incheckningen. Efter säkerhetskontrollen köpte vi en liten svensk flagga, träffade svenska TH-fans och Angelica blev utskälld av en surgubbe för att hon var förkyld.


På Arlanda, 1. Toalettbild och 2. I väntan på att få boarda



1. En konstig jag på flygbussen. 2. Tunnelbanebiljett. Samlade med mig flera såna här småsaker för att göra ett minnesalbum av.


Väl i Wien förbluffades vi över hur varmt det var. Tog av mig jackan efter att vi hade tagit oss in till staden med pendeltåg och börjat vi leta efter vårat hotell. Hotell Ibis bodde vi på. Billigt, fint och smidigt. I receptionen förklarade de hur vi skulle hitta till Stadthalle och sedan gick vi upp på vårat hotellrum och fräschade upp oss.

Vi hade en plan för resten av kvällen, det hade vi faktiskt. Att den gick särskilt bra kan jag inte säga. Vi hade tänkt åka till arenan för att försöka byta våra sittplatsbiljetter till ståplatsbiljetter, för vi hade då börjat ångra valet av sittplats efter att ha stått längst fram på konserterna i Sverige. Sedan hade det ordnats ett warm up party för fans inför konserten som vi kände att vi jättegärna ville gå på. Så vi tog spårvagnen de två stationerna till arenan. Vi åkte för övrigt utan biljett hela den här dagen/kvällen - det blev några turer fram och tillbaka kan man säga.  
 

1. På vårat hotellzimmer 483 2. Utkikt från spårvagnsfönstret, höhö. Vårkänsla!

När vi närmade oss Stadthalle kom det där suget i magen. Känslan av att vara oövervinnerlig, blandat med nervositet och omåttlig energi. Känslan av att "Vi SKA se Tokio Hotel imorgon." Det var redan en hel bunt med fans i parken utanför Stadthalle. Den där parken var aldrig tom när vi var där. Först var den fylld av TH-fans, som det hela tiden blev mer av, och sedan fullt av basketkillar och så lite randommänniskor och vakter. Det var en varm vårkväll, blå himmel och åh, vilken härlig känsla det var.

Vi gick in till biljettkontoret där vi förklarade vad vi ville göra. Kvinnan i kassan sa att det inte var några problem att byta biljetterna, men innan vi bestämde oss behövde vi några minuter för att överlägga saken. Vi gick ut, pratade ihop oss med varandra och frågade några fans hur nummersystemet fungerade. Vi bestämde oss för att byta till ståplats och gick in och meddelade kvinnan i kassan. När hon skulle ordna det på sin dator insåg hon plötsligt att det inte alls var möjligt att byta biljetter. Vi måste verkligen ha gett henne dåligt samvete för beklagade sig över att det inte gick och sa om och om igen att de platser vi hade var jättebra. Vi blev nämligen plötsligt jättenedstämda och stod bara och stirrade i marken.


1. A&B utanför Stadthalle 2. Stadthalle 3. Några av fansen som köade (totalt var det ca 150 när vi kom dit)

Men inget depp för det inte (bara lite). Vi träffade ett fan som vi kallade Hotellbitchen. Sorry, hon kanske var en jättefin människa och allt men vi störde oss en massa på henne. Hon berättade att hon visste vilket hotell Tokio Hotel bodde på, att hennes kompis var där och uppdaterade henne om vad som hände (killarna hade lämnat hotellet för tio minuter sedan) men vägrade totalt att berätta vilket hotell det var. Jag minns verkligen hur hennes röst skar i öronen.

När vi fick bekräftat att Tokio Hotel var i stan försvann tankarna helt från warm up partyt. Vi hade ju dessutom fått höra att de hade lämnat hotellet, vilket betydde att de var tvungna att komma tillbaka någon gång på kvällen. Undrar vad det var de gjorde? Har för mig att vi hade några roliga teorier där.

Vi stötte ihop med några basketkillar, de flesta utan några engelskakunskaper, och pratade lite med dem. De tyckte att det var rätt coolt att vi kom från Sverige, liksom många andra. Folket vi träffade i Wien var grymt trevliga (bortsett från Hotellbitchen) och jämfört med de vi mötte i Italien var Wienarna (och ett flertal tyskar) mycket bättre på engelska.

Sedan bar det av på promenad genom staden. Ingen av oss hade särskilt bra promenadskor. Mina var dessutom nya och en aning för små. Jag har aldrig känt en sån smärta i fötterna som jag kände i slutet av kvällen/mitten av natten. Vi hade sjukt roligt på våran tur genom Wien. Såg en massa fina hotell, åt god korv (frankfurter), spelade in roliga videos när vi gick genom en park, kollade in vans, träffade några tyska tjejer som vi fortfarande har kontakt med och så vidare och så vidare. Några killar höll på att glo sönder ögonen tror jag. Vi var utanför en massa fina hotell och det lite mindre fina Das Triest (?) där TH bodde 2007. Men icke sa nicke. Tokio Hotel och deras fans were nowhere to be seen. Så efter att ha haltat runt till omkring midnatt kände vi att det var dags att börja dra oss tillbaka till hotellet.


Jag och Becka med karta, penna och papper i högsta hugg.


(Smile like you mean it)

Idag har jag gått i sönderklippa shorts. Jag har använt mina nya gladiatorsandaler. Jag har stått och målat på altan. Jag har med mina barfotafötter trampat i målarfärg och skvätt på diverse delar av mig själv. Jag har njutit av solen i ansiktet. Jag har ätit lunch på altan. Och är det inte underbart? Det behövs så lite som värme för att man ska få en extra lyckokick.

Ni är guld värda, alla ni som gårkvällen spenderades med ♥

  
 


We are what it's all about / Nothing can stop us now

Det senaste dygnet har varit rätt awesome om jag får säga det själv. Men det är klart, det blir ju vad man gör det till. Och med fina vänner och rätt inställning funkar det mesta. ♥


This used to be a funhouse


Bilden är från Valborg. Kvällen ska spenderas med några av de människorna ovan (och många fler). Problemet? Jag har inget att ta på mig. Alls. Tema: Barnprogram. Det kommer sluta med att får köra Kejsarens nya kläder eller nåt.

Filmen igår var förresten jättebra! Precis min typ av film. Älskar när man tvingas torka bort tårarna som bara rinner. Filmer ska beröra för att vara riktigt bra tycker jag.

Remember me (Remember Vienna)

 
Ikväll ska Wiengirlsen återförenas i en biosal och se Remember me, något vi bestämde i Wien att vi skulle göra tillsammans. Jag kan inte förstå att det har gått en och en halv månad sedan vi var där. En helt oförglömlig resa. Bland det absolut bästa jag varit med om. ♥


Min Spotifyprofil och jag kommer tydligen inte överens


Tydligen lyssnar jag på Justin Bieber och en låt som heter Eenie Meenie??? Jag har en känsla av att någon, det vill säga min syster, har använt min spotifyinloggning??? Och så några fler frågetecken för skojs skull???

And if I only could / make a deal with God / and get him to swap our places

En tredjedel av min överläpp är uppsvullen. Känns lite halvt fail sådär eftersom att det orsakades av en frisbee på skolgården. Men det är så det går när man har en förmåga att stå i vägen för saker som man egentligen borde veja undan för.

Idag är det en månad sedan jag såg Tokio Hotel.

Jag är säker på att alla Tokio Hotel fans lider med mig just nu






En väldigt vacker kvinna

  

Did you ever believe? / Were you ever a dreamer? / Ever imagine heart open and free?

Jag har inget liv för tillfället. Bara plugg. Eller det är så det borde vara i alla fall. (Med andra ord - jag borde plugga mer). Ska strax fortsätta skriva samhällsuppsatsen.

Dagens låt:
30 Seconds to Mars - Vox Populi

You've left me speechless, so speechless

Jag hade sjukt gärna befunnit mig i Globen den här kvällen. Lite av stämningen i Globen fanns hemma hos mig ändå. Becka som var på plats på Lady Gagas konsert ringde mig nämligen två gånger, under Speechless och Monster två av mina favoriter på The Fame Monster. ♥

The Fame Monster sitter redan i min stereo. Känner att den kommer få gå på repeat några gånger innan jag somnar. Vansinnigt bra är den. Lady Gaga är en av de få kvinnliga artister som jag kan lyssna en massa på utan att tröttna.

Speechless Live



I can’t believe what you said to me
Last night when we were alone
You threw your hands up
Baby you gave up, you gave up

Could we fix you if you broke?
And is your punch line just a joke?


Jag överlevde och likaså gjorde bilen

Var ute och övningskörde för en stund sen. Körningen bestod mest av motorstopp och häftiga bromsningar, men alla har nybörjade någon gång eller hur?

Just nu sitter jag och letar lite fakta om huruvida religion eller kultur är kopplat till hedersmord. Försöker få igång ett program (dokumentär eller något?)  som tydligen sänts på SVT men sidan bara laddar och ger mig ett fint errormeddelande. Det är så roligt att plugga på helgen menar jag.

Shutter Island / Patient 67



Såg äntligen filmen Shutter Island igår. Under hela filmens lopp satt man och funderade på hur det låg till, vad som var sant och inte sant och jag måste tyvärr säga att slutet inte var särskilt förvånande. Grymt bra däremot ja. Precis min typ av film. Nu är dessutom boken (Patient 67, en titel som jag tycker att filmen också kunde ha fått) hemklickad. Önskar egentligen att jag hade läst boken först, men men, nu är filmen sedd och det är inget att göra åt det.

På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa / Och förvandla evig skog till skvallerpress

Mina bästa vänner för tillfället - Kents nya skiva och Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Två saker som inte brukar vara mina vänner alls, men på senaste har jag lyssnat sjukt mycket på Kent och häromdagen slukade jag Män som hatar kvinnor. Roligt att se hur ens smak förändras.

Kent - Sjukhus

Sådär galet saknat

 
Det är mellan ett och två år sedan jag såg hästarna sist. Det var otroligt länge sedan jag placerade sadeln på Missys rygg och njöt av lugna barbackaturer på Rasmus. Men jag minns precis. Jag minns hur mjuk Missys päls var på sommaren. Jag minns hur det känns att med fingrarna reda ut tovorna i hennes svans. Jag minns hur högt Rasmus gnäggade när jag kom hem från skolan och hur han med höjd svans sprang fram till grinden. Jag skulle fortfarande kunna blunda och bara på deras hovslag avgöra vem av dem det är som kommer galopperande. Idag är en sån dag då jag saknar dem lite extra mycket.

Have you ever thrown a fist full of glitter in the air?

Tyskaprov strax. Tagga, tagga, tagga!!! Eller inte.

Är det jag som är efter eller driver ticnet.se med mig?



Hade totalt missat att Lady Gaga spelar i Malmö i November. Har fått höra av ett flertal personer det senaste dygnet att de ska till Stockholm och se henne i helgen, vilket påminner mig om hur gärna jag skulle vilja gå. Men kanske kan jag planera en Malmöresa istället för att sörja att jag inte kan se henne den här gången.


Have you ever heard a song that you wish would never end? / Did you ever have a conversation with a real good friend / That you wish would just go on and on and on forever more?

In Full Regalia i högtalarna såklart. ♥


Det är det sötaste jag sett


Tom, Tom Tom. Jag har aldrig sett något sötare än hans hand på den lilla flickans rygg.

För övrigt måste jag bara ge mig själv en mental applåd. Har faktiskt lagt ett stort antal minuter på mitt samhällsarbete ikväll! Imorgon 8.15 är det Nationella i Engelska A. Taggad? Inte det minsta. Börjar dessutom 9.55 på tisdagar i vanliga fall, så det känns lite surt att gå upp så tidigt.

Efter en dejt med In Full Regalia



Köpte äntligen The Arks nya album In Full Regalia. Jag vet, jag vet, det är en vecka sedan den släpptes vilket gör att jag förtjänar en plats på topplistan på världenssämstafans.se. Nej, nu slutar vi överdriva. Det är så underbart att krypa upp i soffan och lyssna på och läsa igenom texterna till en ny skiva. Få det första intrycket av den nya musiken och bilda uppfattningar som säkert kommer att ändras flera gånger om. Magasinet som man köpte skivan med var dessutom jättemysigt. Tänk om det kunde följa med något liknande till varje skiva man köper! Gärna för 99 kronor. Var jätteskeptisk till idén i början, men har totalt ändrat åsikt om det. Skulle gärna se att fler artister och band sålde album tillsammans med ett magasin.

Jag gillar skivan. Mycket. Tror jag. Inte för att den kan slå min favorit med The Ark - In Lust We Trust men visst förtjänar den en plats i min lilla skivsamling.

Nyaste singeln Superstar

We can build a new tomorrow, today



Det var ett tag sedan Placebo's album Battle for the sun spelades hos mig. Vred upp volymen på några av mina favoritlåtar från skivan när jag var ute och gick förut och fick en stark lust att se dem live igen. Konserten på Annexet i höstas var fantastiskt bra. Visst hade jag hört att de skulle vara bra live, men jag blev ändå alldeles förbluffad över hur bra de var.

Jepp, jag är i stor need of a concert right now.
Tokio Hotel hade ju inte varit fel. Imorgon är det tre veckor sedan jag såg dem. Känns som tre månader minst.

Det hade inte varit så fel att vara i Malaysia idag


Hinner inte skriva en ordentligare rubrik

Ska iväg till sjön och... titta på när badtunnan värms upp (?) nu. Valborgskvällen var trevlig. TH till Comet. Nu måste jag bylsa på mig lite varmare kläder, är säkert kallt vid sjön. Tschüss!