HAMBURG 29/10-1/11

Ska spendera några dagar i fina Hamburg,
vandra på gator och broar,
besöka "sevärdheter" och väl utvalda förorter
gå på Linkin Parks konsert
samt en massa annat galet.

Vi hörs när vi hörs helt enkelt.

baby are you down down down down


Såhär kan det gå. Ja. Med en nypa salt tack. Det är ett tävlingsbidrag.

(Och Thirty Seconds to Mars på EMA, oh my)

are you lost In your lies do you tell yourself I don't realize

Ingen skola imorgon - känns bra. Hamburg och Linkin Park imorgon - känns bättre. Jag kan inte alls förklara hur bra det känns att kunna säga så. Jag förstår det inte själv. Inte alls. Det är bara konstigt. Kommer jag verkligen att gå på Hamburgs gator imorgon redan? Och ska jag äntligen få se Linkin Park då? Konstigt är ordet. Men väldigt bra konstigt.

I need you like a heart needs a beat but it's nothin' new

Försöker plugga. Kan inte. Går inte.

can you really see through me now I am about to go


cause the hardest part of this is leaving you

Och varför ska vi lära oss ord som förgasare? Det vet jag ju inte vad det är på svenska ens. Tre olika uttryck för den är trasig/den fungerar inte ska vi också kunna. Men åååååååååååååååh.

burning in the skies

Stod på knä i duschen och sköljde av hårfärgen - och kom på att vi har glosorna till fem (!) kapitel i franskan till imorgon. Typ pang. Så kändes det. Kommer aldrig att hinna med alla andra inlämningar och att plugga till tyskaprovet är väl bara att glömma. Huh. Vi hörs väl om jag överlever det här. Är ju fin i håret i alla fall.

blind blind blind du måste va blind


do you know where your heart is do you think you can find it

Jag är en sån sucker för en del tv-serier. Hade nästan glömt bort hur bra Gossip Girl är. Jag tror inte att det någonsin kan bli så bra som det var i säsong ett (och två) men än så länge har jag både skrattat och (nästan) bölat till säsong fyra. Ingen dålig start.

and history books forgot about us and the bible didn't mention us

Nu ska jag läsa slutet i boken av Stephen King som jag läser just nu - Lida. En ganska otroligt bra bok och en ännu otroligare författare.


ich bin bill kaulitz


Jag hade verkligen tänkt tycka att den här Saturngrejen var astöntig. För det är den ju. Men jag tycker om den ändå. På något skruvat, konstigt och töntigt sätt så tycker jag mycket om den.

nur eine kann die schönste sein und das bist du allein


Om en månad åker jag till Köpenhamn med A. Om en vecka åker jag med B till Hamburg. För mig är det mycket. Stort liksom. Viktigt. Och förhoppningsvis blir det två helt oförglömliga resor. ♥ Bilden ska förresten föreställa röda havet, hotell, ljus och en egyptisk kväll.

i'm standing where you left me

Franskaprovet kan ju ta sig, men jag måste erkänna att jag tyckte om att sluta 10.30 idag. Imorgon börjar jag inte förrän vid 11! Har precis skrivit klart en Naturkunskapsinlämning som även ska redovisas nästa tisdag. Jag är klar. Flera dagar innan. Wow. Har nog aldrig varit så tidig med någonting. Skönt att ha en sak ur vägen.

HAMBURG

Just nu känner jag bara att jag orkar inte. Jag är så trött man bara kan bli och håller på att kvävas av alla prov och inlämningar. Somnade nästan på tåget hem innan det ens hade börjat åka, halvsov sedan tills Sheyda gick på tåget och petade till mig med foten. Men jag orkar. Det gör jag. För jag har så mycket att se fram emot. Jag må inte ha något liv fram till slutet av nästa vecka - till fredag närmare bestämt - men jag klarar det.


För vad gör jag då? Jo, tillsammans med min bästa vän sätter jag mig på flyget till Hamburg! Vi bokade resan igår, tre nätter blir det. Vad vi har bestämt hittils att vi ska göra är att gå på Linkin Parks konsert och sedan återstår det väl att se vad vi hittar på, har lite funderingar. Det är just nu den här resan som får mig att klara mig igenom de närmsta två veckorna, skolmässigt.

everybody wants the next thing to be just like the first

Heeeeeeeeeh. Kan inte låta bli. Min besegrade plånbok gråter.


come break me down bury me bury me

Gick och blev med lugg igår redan, nu ska det bara köpas ny hårfärg i veckan. Jag är så trött på min hårfärg nu att jag bara vill spy på den. För övrigt älskar jag sådana här mornar då man är ensam och kan göra sig i ordning med vilken musik man vill i högtalarna.

det här är slutet på vår film

Det blev ingen Håkan-signering för min del igår, tyckte inte det var värt att betala så mycket för tåget in. Blev en dag som innehöll bland annat löv, en lekplats, pyttesmå tröjor, en syster, en höstsol, en lillkusin och bus istället. Planerna om flytt är lagda på is, dessutom känns inte Örebro så lockande just nu med alla våldtäkter. Och så funderar jag på att tona håret chokladbrunt och klippa lugg igen.

We Are The Ocean @ Moshpit Open 2010


WE ARE THE OCEAN var ett av dagens bättre band. De bjöd på en förjäkla show och sångaren var ute i publiken hur mycket som helst, vrålade åt vakterna och dängde mikrofånsladdar i huvudet på oss. Det var en jättekul och häftig spelning, också ett band som jag inte skulle ha något emot att se igen.

Det var de banden som jag har någorlunda bra bilder på, men så hann vi även se SAVING JOSHUA (dagens sämsta) och DEAF HAVANA (ganska bra har jag för mig) och sist ENTER SHIKARI (sjukt häftiga) från lite avstånd. Och bästa DESTINE såklart, har flera inlägg om dem i Live-kategorin.

You Ate My Dog @ Moshpit Open 2010



Vi stod vid den "stora" scenen nästan hela dagen eftersom att det var där de flesta bra banden spelade, plus att vi redan hade platserna längst fram i mitten och inte ville gå ifrån dem några längre stunder. Vi fick då se några band som vi egentligen inte var där för att se, bland annat YOU ATE MY DOG. Jag tror att jag kan tala för oss både när jag säger att vi kände oss ganska malplacerade. Står man längst fram i mitten på ett band där publiken går lite smått crazy är man oftast ett fan av bandet. På båda sidor om oss hoppade och skrek folk och vi blev helt chockade. Det var rätt roligt i alla fall, fast vi mest försökte att göra oss så osynliga som möjligt, haha. Bäst var helt klart när sångaren hoppade ner till mig och började sjunga med ansiktet bara någon decimeter från mitt. Jag fick världens chock - han skrek också och verkligen borrade in sin blick i min, det var faktiskt skitläskigt - och vad vi skrattade åt det sen.

Yashin @ Moshpit Open 2010


Jag hade bara hört några låtar med YASHIN innan, som jag tyckte var bra, men kanske inte så mycket mer än så. Jag fick höra väldigt mycket bra om dem också och såg fram emot deras spelning. Och så fort bandet kom upp på scen blev jag blown away. Energin från bandet var otroligt medryckande fast jag inte kände igen så många låtar och det var sjukt kul! Kolla även in ett annat inlägg om Yashin här. Det enda negativa jag kan komma på var att batterierna till min kameran till slut, så jag fick knappt några bilder. Förutom Destine tycker jag att Yashin var bäst på hela dagen och jag skulle jättegärna se dem igen någon gång.

Paige @ Moshpit Open 2010





Nästa band som jag har bilder på är brittiska PAIGE. Angelica hade av något anledning fått för sig att de var jättedåliga och bara skrek hela tiden, men det stämde inte alls. De visade sig vara ett bra pop/rock-band, inget fel där alls. Tycker verklligen om andra och sista bilden!

Campus @ Moshpit Open 2010


Moshpit Open
var för en och en halv månad sedan och jag har fortfarande bara postat bilder på Destine. Jag tänkte att jag skulle försöka ta och posta några fler, samt skriva några ord om de band vi hann se under dagen. Jag fotade dock inte under alla band och minnet är inte lika färskt som det var precis efter (ärligt talat är jag osäker på i vilken ordning vi såg banden och jag det finns risk att jag glömmer något) men jag ska göra ett försök.

Det första bandet vi såg var i alla fall CAMPUS. Ett band från Beligen och det var faktiskt en ganska hemsk spelning. Det hade inte hunnit komma alls mycket folk till festivalområdet eftersom det var så tidigt och det var bara pinsamt att det var så glest framför scen, för så dåliga har jag inte för mig att de var. Med andra ord hade de förtjänat en lite större och mer engagerad publik.

got me look like baby cupid ending arrows from above

Först sågar juryn Oskar Linnros, sedan hänger Alice löst? Så mycket ironi och jag kan inte annat än skratta, samtidigt som jag vill slänga stekpannor på TVn.

DESTINE - DOWN

 

Ta och kolla in DESTINES senaste singel DOWN

besök även deras hemsida: http://destinemusic.com


håll i mig och släpp aldrig taget tänk om jag faktiskt gick av


Usch, jag har ätit godis. Min hatkärlek till godis är inte hälsosam, fy, det gör ont i magen. Tar bilder ur arkivet hela tiden, har inte fått med mig kamerasladden den här veckan. Ikväll ska Olle köra Från och med Du och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag älskar både honom och låten men jag vet inte om de är en bra kombination. Så lutar det åt Håkan imorgon, beror på om jag tycker det är värt att betala tåget. Jag hatar SJs tågpriser ibland. Min katt spydde på mattan förut förresten och jag känner att jag delar med mig av väldigt viktigt babbel nu. Någonting säger mig att det skulle sitta fint med en tripp till Hamburg nån gång snart också.

turn this place into our private getaway


Favorit i repris bild, innan DestinePier Pressure. För att vi är så jävla roliga och nu är det bara vinst som gäller! Så är det Vampire Diaries strax på tv, kär som jag är i serien tänker jag ju titta på det fast jag redan har sett alla avsnitt. Kanske signering med Håkan Hellström på lördag också? Är lite lockande i alla fall. Knäppt att jag alltid har minst besökare när jag faktiskt uppdaterar, haha. Åh, vi är så roliga just nu.

everybody wants to change the world but no one wants to die


My Chemical Romance - New Music - More Music Videos

Efter att ha sett videon till My Chemical Romance - Na Na Na (...) har jag börjat tycka mycket mer om själva låten. Så mycket att det blir till att spela den om och om på repeat. Konstigt nog älskar jag vissa delar av videon och tycker inte alls om andra. Både sevärd och (speciellt) hörvärd i alla fall.

tack hej fuck dig jag har fått nog

Vill bara banka huvudet i väggen. Då skulle jag kanske i alla fall få ont och en anledning att tycka synd om mig själv. Just nu är jag bara så himla förbannad på mig själv. Lite för att det bara inte går, jag hinner/orkar/kan inte, lite för att jag faktiskt vill och så lite för att matteprovet kommer att gå åt helvete imorgon för att jag bara inte kan plugga. Jag lovar, det går inte. Och så vill jag banka huvudet i väggen lite extra för när jag kommer hem efter Step up-passet ikväll kommer jag inte orka något annat än kombinationen dusch + säng och det kommer inte bli någon matte gjord alls idag.

Men så är jag lite glad också. För att jag faktiskt ska åka till Köpenhamn och se Destine och bara några dagar senare Oskar Linnros. (Så kan diverse andra saker (H-A-N-N-O-V-E-R) ta och skjuta sig.) Får hoppas på/överlägga andra roligheter i stället. Som a) en tysk stad b) ett tyskt band.

now we're going underground and my hands are shaking I can't believe we're going down


Jag önskar att jag bara visste precis vad jag vill. Antingen blir november en stressmånad (november är en sådan månad) eller så blir november en helt underbar månad. Förjävlig eller förjävla underbar. Kanske en kombination. Det hade ju underlättat om det där bandet kunde ta och bestämma sig nån gång för snart har jag bokat upp hela mitt liv. Typ. Och eventuellt spenderat alla mina pengar på andra resor. Så skynda på nu, pojkar.

I know it's not the solution, it's a bad conclusion of a strange illusion.



Olle Hedberg (Idol, om det inte ringer någon klocka) har en helt fantastisk röst. Jag fullkomligen älskar hans egna låt Exit. Tycker att varenda människa som inte har hört den borde lyssna, för man blir inte besviken.

Shoot an apple off my head.


Glöm inte: rösta. De flesta av mina går till Tokio Hotel (såklart) men slänger även in några på bland annat 30 Seconds to Mars och Linkin Park.

But you can't touch them though, cause they're all spies, they're all spies.


Jag fryser. Lite sådär ganska överallt, men speciellt om fötterna och händerna, och mitt rum har förvandlats till en frysbox och inte okej att vistas i. Får nog ta och leta fram ett par raggsockar eller linda in mig i en filt. Min stamgäst Beslutsångest är på besök igen gällande diverse saker (jag är nästan värre än Becka när hon ska köpa skor) och jag har kommit fram till att det finns alldeles för många olika viljor och meningar i mitt lilla huvud.

Put on a show, I wanna see how you lose control.


Det finns band och så finns det band. Band som får en att le tills det gör ont i kinderna, band som man kan vänta i timmar på, band som man kan skratta både med och åt, band som man kan hoppa och sjunga med till när man står på sin plats där längst fram, band som man kan få kontakt med och som gör en något sjukt glad.

Åh, jag saknar Destine. Jag saknar deras spelning på Pier Pressure, som var bland det roligaste jag någonsin varit med om, jag saknar blickar och energin, Robin efteråt och skratt och engergi som fyller upp hela en. Jag saknar deras spelning på Moshpit Open, dagens höjdpunkt, jag saknar ännu mer kontakt, att hoppa och på så sätt förstöra alla sina videos, att se dem gå runt på området hela dagen, att träffa Hubrecht och Robin, jag saknar allt skratt efteråt, alla skogsbesök och tacoköp och runtvinglande. Typ.

Snart. Snart. Snart. Jag vill verkligen ha en konsert nu, och Köpenhamn närmar sig hela tiden. Det är så sjukt att vi verkligen ska dit. Det var ju bara på skoj vi drömde om att åka och se Destine igen, nu har det varit uppskrivet i kalendern flera veckor. 23 november. Med Angelica såklart.

Oh, when they come for me, come for me, I'll be gone.


A Thousand Suns dunkar i stereon och kommer nog få göra det några veckor till, är lite irriterad över att det bara finns skitplatser kvar till Iron Maiden och idag är det fredag.

And when I close my eyes tonight to symphonies of blinding light.


Nu är jag äntligen ägare till Vilja Bli (Oskar Linnros) och A Thousand Suns (Linkin Park). Det första jag gjorde var dock att slänga Vilja Bli i golvet så att framsidan gick sönder, så smidig är jag. Vad jag längtar tills jag får höra de låtarna live 27 november!

Ja, jag är en av de som fortfarande köper riktigt CD-skivor. Faktiskt så älskar jag att köpa skivor, att ställa in dem i min bokhylla och att läsa igenom det medföljande häftet. Det är så värt det när det kommer till favoritband och artister. Jag älskar att se min lilla (ja, den är fortfarande väldigt liten) skivsamling växa och fyllas med annat än Bubbles, Markoolio och Hits for Kids som den innehöll förut.

Keep you in the dark, you know they all pretend.

Kära mensvärk, tack för att du har förstört min dag. Jag hatar dig.

B.K


Låtsas plugga franska och latin. Egentligen tittar jag på Bill Kaulitz. Efter tre år kan man ju tycka att man borde vara van. Men nej, killen kan fortfarande få mig att tappa andan. Ganska rejält också.

All the right friends in all the right places. So yeah, we're going down.


En inte jättesmickrande bild som jag tror togs någon gång under/innan det förra årets nyårsfirande. Är jag pessimistik som tänker att det snart är dags igen? Jag vill inte att hösten ska ta slut - kan det inte vara höst jämt, en sån där orange och röd höst som är så frisk och vacker med prasslande löv? Det känns inte som att jag har fått njuta tillräckligt av den här hösten. Inte alls tillräckligt. Tiden kan gå, men höst, bli inte vinter, snälla.

Die Welt hält für dich an, hier in meinem Arm.

 

Så sjukligt bra det känns att jag inte ska gå till skolan imorgon. Är inte skoltrött - snarare klasstrött. Hoppas på en förändring och en bra sådan.


So let it breathe, let it fly, let it go. Let it fall, let it crash, burn slow.


I feel so claustrophobic here. Watch out, now you better disappear.

Men stör mig lite mer. Det är lugnt alltså. Personal space, nejdå. Varför skulle jag vilja ha det? För jag är ju alltid en sån person som bara slänger mig om halsen på folk jag inte känner. Åh ja, blyg har jag ju aldrig varit och jag tar alltid första bästa. Eller stryk bästa förresten. Helt random störningar och lejonkungar och skit. Tur att det är så komiskt, annars skulle jag bli arg. På riktigt.