Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever, men ingen dör?

Fjärilskonfetti från Stockholm stadion 2009. Jag har sett Coldplay två gånger, och det var två underbart vackra kvällar som jag så gärna skulle vilja få uppleva igen. I juni kommer Coldplay till Where the action is i Göteborg - och jag ska inte gå. Snälla skjut mig?

Nej, så illa är det inte, men om jag ska vara ärlig så är jag såpass självisk att jag nästan hellre skulle vilja att de inte kom alls. Jag vet, jag är en hemsk person. Det här är fjärde eller femte konserten/festivalen som ploppat upp den här månaden som jag har bestämt för mig att inte gå på (respektive inte kan gå på).

Now she's ripping wings of off butterflies.

För att jag vill det så himla mycket.

A thousand miles away from you, I know that's hard. When we look upon the sky tonight we see the same stars.


Take me home, somewhere we can be alone. It's been so long. Take me back where I belong. In the other place it feels so wrong, take me home.


En av de finaste låtarna jag vet och lyssnar på just nu. MakeBelieve - Home.

All I know time is a valuable thing. Watch it fly by as the pendulum swings, watch it count down to the end of the day. The clock ticks life away.

Nästa helg kommer att bli fantastisk. Vi kommer göra den fantastisk. Det blir Destine och det blir Destine och det blir Destine. Så idag ska jag försöka få i ordning på det mesta, vägbeskrivningar, biljetter, tider och en väldig massa annat. Tömde nyss minneskortet på 700 bilder så nu har jag utrymme att dokumentera 2011's bästa helg ordentligt.


Hungerspelen / Suzanne Collins.


I veckan började jag äntligen att småläsa lite i Hungerspelen av Suzanne Collins. Jag hann inte läsa mer än några kapitel, men när jag väl fick tid att läsa den ordentligt igår kunde jag inte sluta. Natten ägnade jag åt att läsa de 200-250 sidorna som återstod. Det var helt omöjligt att lägga den ifrån sig.

Jag har länge velat börja läsa den här triologin och jag blev inte alls besviken. Det är utan tvekan en av de bästa ungdomsböcker jag har läst. Historien är ett helt genialisk framtidsscenario, där landet Panem, tidigare USA, har delats in i tolv distrikt som är strängt övervakade av huvudstaden. Varje år tvingas två ungdomar från varje distrikt att delta i en tävling - hungerspelen. Allt direktsänds och av de 24 deltagarna är det bara en som till sist kan överleva.

Jag kan starkt rekommendera den här boken för, i princip, alla. Den är ganska hemsk och jag hade en klump i magen när jag läste vissa delar, men det är det som gör den så otroligt bra! Den är spännande från början till slut, innehåller starka och intressanta karaktärer och är jättebra skriven. Nu är jag jättesugen på att läsa de två andra böckerna. En filmatisering av Hungerspelen är även planerad och jag längtar redan efter att få se resultatet.

Without a sense of confidence and I'm convinced that there's just too much pressure to take.

Planerna var egentligen att inte deltaga i spelandet under nattinnebandyn i torsdagsnatt, men det slutade med att jag klädde ut mig till indier och sprang runt med en klubba och försökte hålla mig på insidan av sargen. Förra året föll jag nämligen över för att en i motståndarlaget knuffade mig.

 

På väg till franskan i torsdag gjorde jag en väldigt graciös vurpa på en isfläck, vid cykelparkeringen på skolgården. Jag är bra på det där med att inte riktigt kunna hålla mig på fötterna, men det är ju ingen nyhet.


_

För det mesta älskar jag att ha linser. Att man gå från att knappt se något alls om det inte är fem centimeter från ögonen, med diverse brytningsfel dessutom. Men ibland hatar jag dem. Som nu. Mitt högeröga är fortfarande alldeles rött och svider, och mascaran har runnit för att tårarna bara rann. Allt för att en linsjävel gick i två ojämna, frasiga delar och hamnade mer eller mindre bakom ögat. Aj.

Men nu får det vara nog med den ofrivilliga gråten. Duschen väntar!

I don't wanna be the one that's last to know.


Det är lite jobbigt när den här bilden bara finns som en scan, men det var nästan en trilla-av-stolen-varning när jag såg den. Jag håller mig knappt uppdaterat om Tokio Hotel längre (fast det kan ju bero på att det inte finns mycket intressant att hålla sig uppdaterad om heller), jag lyssnar inte lika mycket på dem men... men men men. Det är ju ändå dem. Och om jag får en chans att göra om Humanoid City-våren 2010 så gör jag det utan att tveka. Für immer jetzt.

Don't let go. We can take a chance on beautiful.



En bild på några av de bästa för att jag saknar dem och ser dem igen om nio, tio och elva dagar. Jag har precis tryckt i mig en apelsin och hällt i mig lite apelsinjuice. Det måste vara det godaste som finns när man kommer hem utmattad efter ett tufft träningspass med en ledare som är plankanövningens största fan.

Som tur var kom jag ihåg att ladda Ipoden nu också. Det händer att jag får lite smått panik när jag ser att batteriet håller på att ta slut på väg till skolan. Men nu ska jag nog överleva morgondagen. På repeat går för övrigt det här. Ingen överraskning där kanske, men jag ser verkligen fram emot att få berömma låtskrivaren för den otroligt fina texten. Speciellt vers två. Den är bland det finaste jag hört. A fire in the rain out of control.

We would live as if time stood still when we were young. So patiently waiting, oh, dreaming of who we'd be from the movies.


Veckans kortaste skoldag (enda korta skoldag). Har hunnit plugga lite franska, läsa ut Min morbror trollkarlen, läst något kapitel av Hungerspelen, tittat på senaste avsnittet av Gossip Girl samt ett gammalt avsnitt av The Vampire Diaries. Nu ska jag rota fram lite träningskläder ur garderoben och svettas uppe i min gamla gympasal i 90 minuter. Det blir fint.

We don't need a heavy heart tonight, trying to resist with all our might.


Äntligen drar det igång lite serier igen! Såg precis klart senaste avsnittet av Pretty Little Liars - en high school-serie som innehåller familjeproblem, vänskap, kryptiska meddelande från en okänd person, snygga och duktiga skådespelare, förbjudna förhållanden etc och i bakgrunden till allt detta ruvar ett olöst mord. Inte den bästa serien jag har sett kanske, men absolut värd att se!

Nu orkar jag dock inte titta på Gossip Girl så ska nog istället göra mig iordning och krypa ner undet täcket och försöka börja avverka min enorma hög med böcker som ligger och väntar på mig. Ska masa mig upp ur sängen 05.45 imorgon så kommer väl vara lagom trött även om jag somnar tidigt.

Since you hide, since you steal. Since you hate everything I feel.


På grund av att jag är en kvinnlig varelse med särskilda buksmärtor en gång i månaden klarade jag inte av att stanna i skolan hela dagen. Där rök planen att inleda de första fyra veckorna med 100% närvaro. Fan. Jag som verkligen trodde att jag skulle lyckas. På fredag är jag för övrigt kompledig eftersom det är innebandy på torsdagsnatten. Underbart att vi bara går halva torsdagen också. Och nästa vecka kommer bli underbar för det är den veckan.

The walking dead.



Ny tv-serie till TV4:s nya kanal TV11 - The Walking Dead. Den börjar på TV11 20 februari (en söndag) 22.30 och efter att ha sett trailern känner jag att det kanske vore värt att titta på. Egentligen tycker jag att det finns alldeles för många filmer om jordens undergång/jorden blir invaderad av zombies etc etc, men en välgjord serie tycker jag ändå kan vara värd att ge en chans.

Nu har jag dock världens roligaste liv (eller inte) och åker hemifrån halv sju nästan varje morgon vilket gör att jag vanligtvis går och lägger mig väldigt tidigt. Så att stanna uppe en söndagkväll kanske inte är en särskilt bra idé. Får se om jag ger det ett försök eller inte.

Som gubben i lådan.

Såg precis att min Gubben i lådan-video från när jag såg Daniel Adams-Ray i december har nått över 1000 visningar på youtube! Lite roligt faktiskt, är inte alls van vid så många visningar på mina konsertvideos.

_

tumblr

You only hear the music when your heart begins to break.

Nu byter folk stjärntecken hit och dit, för många upptäcker att de egentligen inte alls tillhör det stjärntecken som de har trott sig tillhöra hela livet. Det beror på att jorden inte har samma position i relation till stjärnorna som när astrologin "grundades". Det har även kommit fram ett trettonde stjärntecken - ormbäraren. Själv har jag fortfarande stjärntecknet jungfrun. Klicka på bilden för att komma till artikeln jag hittat informationen på.

 

De här datumen för stjärntecken gäller nu:

Stenbocken: 20 jan - feb 15
Vattumannen: 16 feb - 10 mars
Fiskarna: 11 mars - 17 april
Väduren: 18 april - 12 maj
Oxen: 13 maj - 20 juni
Tvillingarna: 21 juni - 19 juli
Kräftan: 20 juli - 9 aug
Lejon: 10 aug - 15 sept
Jungfrun: 16 sept - 29 okt
Vågen: 30 okt - 22 nov
Skorpionen: 23 - 28 nov
Ormbäraren: 29 nov - 16 dec
Skytten: 17 dec - 19 jan

 

Jag tycker verkligen att astrologi och astronomi är både roligt och intressant, men tyvärr kan jag nästan ingenting om något av det. Det är synd för egentligen är det ju riktigt spännande!


Every time that you lose it sing it for the world.



Planen var att börja spara i år. Och visst har jag undvikit att köpa onödiga saker hittills. Men det finns så många band jag vill se att pengarna ändå förmodligen kommer att ryka snabbt. Om ca 2 veckor blir det Destine tre kväller i rad, och där är det mesta redan bokat och klart. Men så finns det tre andra konserter som lockar väldigt mycket också... Vi får se om det blir något av nåt av det. Om inte är det nog för det bästa. Men jag hoppas på att något av det blir av i alla fall. Ledtråd.

Don’t hold me up now, I can stand my own ground.


tumblr

AOCDRNDICG TO RSCHEEARCH AT CMABRIGDE UINERVTISY, IT DSENO’T MTAETR WAHT OERDR THE LTTERES IN A WROD ARE, THE OLNY IPROAMTNT TIHNG IS TAHT THE FRSIT AND LSAT LTTEER BE IN THE RGHIT PCLAE. TIHS IS BCUSEAE THE HUAMN MNID DEOS NOT RAED ERVEY LTETER BY ISTLEF, BUT THE WROD AS A WLOHE. IF YOU CAN RAED TIHS, ROELBG IT. OLNY 55% OF PLEPOE CAN


I'll carry this flag to the grave if I must, 'cause it's flag that I love and a flag that I trust.

Har precis kommit hem från årets första ordentliga träningspass - Step-up. Svettigt, med lite mindre step och lite mer styrka. Tänkte ett tag på hur pinsamt det vore om jag skulle svimma, för så jobbigt kändes det. Det var ren viljestyrka som gjorde att jag klarade det. Men sjukt kul och fast mina ben fortfarande är som gelé längtar jag redan till nästa onsdag!

We can live forever if you've got the time.

Jag drömmer ofta om hästarna. Om mina hästar, som sedan några år tillbaka inte längre är mina, men som är mina ändå bara för att. Inatt drömde jag om Rasmus, den lilla shettis/russ-korsningen som blev min när jag var åtta eller nio och har funnits med under nästan hela min hästperiod och betytt mer för mig än jag någonsin skulle kunna förklara.

Jag drömde att jag övergav honom. Att det var jag som flyttade och lämnade honom ute, utan någon som tog hand om honom. Minnet av drömmen är suddig, men jag tror att jag ropade på honom och så gnäggade han och kom galopperande, sådär som han brukade göra när jag kom hem från skolan. Och det kändes så riktigt. Jag kunde känna hans mjuka päls mot mina handflator, kunde känna värmen från honom när han andades ut och hans lena mule. Jag vet inte riktigt varför - om det var för att jag hade övergivit honom eller om det var för att det kändes så äkta - men i drömmen grät jag så mycket att jag väckte mig själv flera gånger av att jag låg och skakade.

I can't slow down, I won't be waiting for you. I can't stop now because I'm dancing.



Åh vad jag hade velat se My Chemical Romance i Stockholm i mars. Evenemanget låstes dock precis på ticnet - testade att boka biljetter för en stund sen och då gick det - och om det betyder att det är slutsålt (seriöst?) dör jag lite. Inte för att jag ens kommer kunna gå. Inte för att jag ens skulle ha någon att gå med om jag hade kunnat gå. Men ändå.

Are we getting closer or are we just getting more lost?

Vackra Nina Dobrev i Elle Magazine february 2011

Sträcker upp mina händer. Tror att det här kan vara början på nått stort. Jag står precis på gränsen. Horisonten är nån annans konstruktion.



Gammal bild, men så blir det oftast. Nu måste jag ta alla tummar ur röven och börja på tyskainlämningen som ska vara inne imorgon. Har en känsla av att jag borde ha börjat tidigare men så är det oftast också.

One more reason I should never have met you. Just another reason I could never forget you. Down we go.

weheartit

 

Den här veckan känns redan mycket bättre än förra. Förra veckan hade jag några skitdagar rent ut sagt, såna dagar som bara är hemska utan någon speciell anledning. Jag var inte alls pepp på att börja skolan efter lovet. Idag startade vårterminen på riktigt, det är lite schemaändringar och klassändringar och fast de flesta dagarna blir helvetiskt långa känns det roligt att börja några nya kurser. Behöver nåt nytt. Imorgon ska jag ha första Filosofi A lektionen. Förhoppningsvis blir det kul!

 

Och på onsdag börjar jag att träna igen. Jag har verkligen längtat nu. I vanliga fall brukar jag promenera lite varje dag, men de hala och blöta isgatorna gör det svårt. Var visserligen ute och gick ca 45 minuter alldeles nyss, men känner ändå att jag har mycket energi i benen som jag gärna skulle göra av med. Det var så längesedan jag körde ett ordentligt träningspass nu så jag kommer säkert dö på det 90 minuter långa Step Up-passet på onsdag.


Words can relay nice, they can cut you open.

tumblr


"I am a girl. When I’m not around people I wear huge t-shirts and sweatpants, no make up, don't brush my hair, I drink out of the orange juice carton, I watch random crap on TV… and yeah I'm of those girls who acts like a guy sometimes."


The next day on the television they identified him by the circumsicion that I made, and now I’m on the run. But wait, why did I have to go and kill him when he was the best I’d ever had?



Sofia ska skriva en bok om våran klass öde - Barnen i Ingenmansland. Tillhör numera ingen klass, för våran förra klass finns inte men vi tillhör inte fullständigt den nya klassen heller. Har två scheman som inte går ihop, som vi måste para ihop själva och Becka blev lite besviken när hon eventullet inte behöver förklara mina reseförhållanden när jag kommer för sent första lektionen på måndag. Tur att man har vänner med samma ironiska humor.

Nej, men seriöst. På torsdagar går jag från 8.00 till 16.35. Okej skoldag? Låt mig tänka... Nej. Inte alls. Och att sluta 16.20 på fredagar. Snälla säg att det är ett skämt. Det enda som gör att jag inte ligger på golvet och gråter just nu är att det finns två dagar då jag inte börjar 8.00. Kommer bli en kul vårtermin det här!

21, 22, 23.

Leighton Meester - Words I Couldn't Say.


I heard their call, but I won't follow 'cause now I'm breaking up with God. I've had it with shame, I've had it with sorrow. Now I'm breaking up with God.

 

The Ark har förresten släppt en ny singel, Breaking up with God. Finns att lyssna på här. Bättre än förväntat!


Had your eyes wide open, why were they open?

Det går så bra för mig. Mobilen hamnade av misstag i tvättmaskinen igår. Den hade allvarliga fysiska problem redan innan, så som en mer eller mindre krossad display vilket gjorde att vattnet sipprade in lite för lätt. Så nej, den fungerar inte. Men det är ju lugnt, för resten av året har ju varit så bra också? Eller, eh, nej.

Louder louder and we'll run for our lives. I can hardy speak. I understand why you can't raise your voice to say.

Första skoldagen avklarad. Ser fram emot att bomba schemat med ytterligare tre kurser nästa vecka. Vem behöver ett liv förutom skolan menar jag? Eller...

Nu: duschen.

25, 26, 27

Take me back where i belong. In the other place it feels so wrong, take me home.


Wait for me, wait for me, it won't take long. Wait for me, wait for me, I will be strong.


MakeBelieve - Home

cause i’ve started falling apart i’m not savouring life i’ve forgotten how good it could be to feel alive


En favoritbild för att den får en att tänka på fina minnen. Dagarna går så galet fort och snart är vi där igen. Jag längtar verkligen, men samtidigt hatar jag tanken på att börja skolan igen. Orkar-inte-vill-inte-går-inte-kan-inte. Har beslutsångest inför imorgon också. Vill men har ingen lust, hur det nu går ihop? Och så är det allt annat också. Jag vill kunna, men orkar inte lära mig. Jag vill, för att egentligen vill jag ju. Men jag vill inte, för egentligen vill jag inte. Mycket svammel här känner jag och jag är 70% säker på att det slutar med att jag sitter hemma och gråter för att jag har PMS och ångrar mig. Ser fram emot det. Eller inte.

i assume you all have guns & crack


Frågan är varför man måste hitta all information själv. Varken Destine eller You Ate My Dog har sagt ett ord om det här. Visserligen visste vi att Destine skulle ha tre datum i Sverige, och att ett av dem eventuellt var Eskilstuna. Men ändå. Det här har legat uppe sedan i mitten av december och vi fick inte syn på det förrän idag?

6 februari bär det i alla fall av till Eskilstuna för att se älskade Destine. Jag rekommenderar detta för alla som har möjlighet att komma - det är ju inga stora summor det handlar om precis. Facebookevent och information hittas här.

i've started falling apart i'm not savouring life take the pieces and build them skywards i've forgotten how good it could be to feel alive take the pieces and build them skywards


Sitter och lyssnar på Machines av Biffy Clyro, en låt som jag lyssnade mycket på för några år sedan. Texten är vansinnigt fin.

"Mottot" As Long As Hope Lives Inside tycks bli viktigare för varje dag. Idag passar det in perfekt. Så länge man inte ger upp. Nej, man klarar inte allting på hopp. Men i de flesta fall kan hopp ta en längre än man tror, tillsammans med en stor dos envishet.

_

Jag tar tillbaka allt dumt jag sagt om 2011. Allt. Åh.

Jag har inga ord.

Alls.

Jag dör.

Dör.

Det här kommer att bli perfekt.

30 & 32

Kan inte förklara hur vansinnigt glad jag är. Det blir nog bra det här ändå. 30 och 32. Det är nästan så att jag inte är olycklig över att 31:an saknas. Åh, det här gör mig så lycklig!

all i needed was a shoulder to cry on


Kul att jag somnade runt 7 imorse. Kändes inte alls som att jag hade vänt på dygnet när jag fortfarande var vaken när Anders gick till jobbet. Måste skärpa mig. Bilden ovan hittade jag för övrigt någonstans på tumblr, och jag tycker den är så där lite väldigt fin.

and i wonder if i ever cross your mind for me it happens all the time

I natt blev det mer eller mindre holländskt tema som spelades. Destine såklart, men även lite videos och låtar av Only Seven Left och MakeBelieve, varvat med HD-videos på olika band från Pinkpop 2010. Någon gång i mitt liv ska jag gå på Pinkpop. Detta året hade ju inte varit fel, då Coldplay, Foo Fighters och Kings of Leon redan är klara, men det känns tyvärr som en omöjlighet.



MakeBelieve är över lag för poppiga för att verkligen falla mig i smaken. Men deras cover på LadyAntebellums's Need You Now spelar jag om och om på repeat. Så galet bra att jag nästan tycker att den är bättre än originalet.



Only Seven Left tycker jag också har ett för poppigt sound, men jag fastnar ändå mer för deras musik. I Am Sorry (ft Miss Montreal) är en av de bästa låtarna jag hört av dem. Dessutom är texten så fin att jag vet inte vad. Remember all our dreams. Can't we give it some more time? Think about the days when it felt we were the only ones alive. Annars går även A Shoulder To Cry On rakt in i hjärtat.

a fire in the rain out of control

För att Robin van Loenen har förmågan att skapa magi med sina ord.

I hope we’ll keep this running for years. For years and years and years.

It’s the first day of the year but I’m not feeling as good as new. I’m waiting for my head to collapse. There’s the message that I feared and I can’t hold it back no more.

För ibland är låttexter så klockrena att de nästan skrämmer mig.

so did we end up here tonight lost ourselves with open eyes if we cannot take this leap we're a promise we can't keep we will never make it out alive


Destine, Burn Live i Köpenhamn

Angelica laddade precis upp den här videon från Köpenhamn. Vi träffades igår och pratade hemska orättvisor, minnen och tittade igenom alla konsertvideos. Saknar, och längtar så till nästa gång.

ställ oss båda på en våg och snart så flyger du bland stjärnor jag bär tyngden utav rymden ändå finns du i mitt hjärta


Gubben i lådan på Eldsjälsgalan

Daniel Adams-Ray är så vansinnigt fin. Det han gör menar jag. Den där musiken, de där svenska orden som blir riktigt vackra i hans mun. Att se honom live var helt fantastiskt och jag längtar verkligen tills nästa gång jag får den chansen.

För övrigt har min egen video av Gubben i lådan över 600 visningar på youtube nu, och det ökar hela tiden. Jag funderar på om jag kanske borde ha filmat i HD... Grejen är den att det tar så mycket utrymme då.

_

- WHAT DID YOU DO?

> WHAT DID I DO?

- WHAT DID YOU DO?

> I DON’T KNOW – WHAT DID I DO?

- I DON’T KNOW EITHER!

 

Saknar.


it wasn't long before i found that you covered up your traces in reply now i'm sure i'll never know

Den obligatoriska listan som jag har försökt att låta bli att fylla i. Men nu blev det som det blev.



1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort tidigare?
Säkert flera saker. Bland annat såg jag många band jag inte sett innan, besökte nya länder och annat trevligt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte om jag hade några. Och det är anledningen till att jag inte har några konkreta nyårslöften nu.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

4. Dog någon som stod dig nära?
Som tur är inte.

5. Vilka länder besökte du?
Tyskland två gånger, Österrike, Italien och Danmark.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Ja.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Konsertdatumen.

8. Din största framgång 2010?
Att jag har gjort saker jag vill, för att jag vill det.

9. Största misstaget?
Att jag inte... är bättre? Nej, jag vet ärligt talat inte.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förkylningar kanske.

11. Bästa köpet?
Konsertbiljetter. Lätt.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Konsertresor.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Konserterna. Banden. De gjorde mig så där sprängfull av glädje, så att jag nästan ville gråta för att det inte gick att hålla inom sig. Så finns det personer som har förgyllt annars väldigt trista dagar och på så vis gjort mig mycket gladare.

14. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010?
Alla låtar på Lightspeed skulle jag tro. Från och med du, Gubben i lådan... Det finns många.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
När jag var glad var jag sådär sjukt jävla glad att allt annat inte spelade någon roll. Så över lag gladare. 

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Tränat, pluggat, ridit, varit på konserter, rest, tyckt om mig själv mer, tyckt om vissa vänner mer, uppskattat andra saker mer och ja, det finns många saker.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Jag önskar att jag hade gjort ingenting mindre. (Det blev en konstig mening det där. Tolkningsfråga.)

18. Hur spenderar du julen?
Med lite olika släktfiranden.

19. Var du kär i år?
Nej, inte det minsta. Tråkigt men sant.

20. Favoritprogram på TV?
The Vampire Diaries

21. Bästa boken du läste i år? Omöjligt att svara på faktiskt. Jag har alltid läst mycket och framför allt läser jag om böcker mycket. Så det är svårt att säga.

22. Största musikaliska upptäckten?

Destine! De har redan blivit en betydelsefull faktor i mitt liv som kan få mig att både älska och hata världen. Eller förra året kunde de inte får mig att hata världen, så jag tar tillbaka det.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Kommer inte ihåg. Pengar?

25. Något du önskade dig men inte fick?
Kommer inte ihåg.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Släkt, familj och bästa vän tror jag det blev att tillbringa eftermiddagen och kvällen med. Och skola på dagen.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Vardagen hade kunnat var intressantare. Skolan hade kunnat vara mer... inte så fullständigt tråkig och ointressant. Och jag hade ju alltid kunnat vara bättre själv (fast där tycker jag ändå att jag har blivit bättre).

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Det som finns i garderoben, passar, ser okej ut och är tvättat. Ibland svårt att uppfylla alla kraven om jag ska vara ärligt. Inte riktigt den stilen jag vill ha, men där har jag bara mig själv att skylla att jag hellre spenderar pengar upplevelser än materiella saker.

29. Vad fick dig att må bra?
Vissa människor, vissa band, vissa resor, vissa konserter och viss musik.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Titta bland mina favoritbland eller nåt - det avslöjar mig ganska bra.

31. Vem saknade du?
Jag saknade människor som har förändrats. Jag saknade människor som jag helt enkelt saknade. Men över lag har jag legat lågt med saknandet.

32. Den bästa nya personen du träffade?
Ska jag komma med en person nu? Jag vet inte. Laura och Saskia var det hur roligt som helst att träffa i Wien. Annars måste jag vara töntig och säga att det nästan är medlemmarna i Destine som har gjort störst intryck på mig.

ser en silhuet du forsvinder med det samme


Strax efter tolvslaget. Allt annat än vackra bilder. Men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Det som hade kunnat bli det bästa någonsin har blivit det värsta och det har förvandlats från besvikelse och ilska till en klump i magen som inte går över. Så ärligt talar bryr jag mig inte om några fula bilder. Det är så irrelevant det kan bli.

chase your dreams it won't be without me

Destine - Plan #9

Let me lead you back to midnight skies
When the world was calm & paralyzed
I take you could need a ride in twilight
And make our world brandnew

You know this is where it's at
This is the way how we are free at last
Like tidal waves are craving for the sand

Let me lead you back to crimson skies
When the world was overwhelmed by surprise
Amidst of what is wrong and what is right
I can tell when we're going blind

You know, indecision I have met
But we're making our way through the test
Clear as glass but corrosion gets the best
When you're gonna fly
To the moon, see sorrow soon
Fly to the moon, regret comes soon
When flames might burn you

Chase your dreams, it won't be without me
So let me go, we're miles & miles away from home
Cause it's all make believe, and we just break free
At times of indecision we need an intermission
Oh hear me, liar liar lie
I just can't stand to say goodbye tonight

Sparrows crossing meadows here
And the remnant is a souvenir
The reminder of trials that I have gone through
Of times with magnet needles making stick like glue

Cause I know that you will be around
(And everything is) everything is safe and sound
(Always there for me)
I can tell when you're gonna fly
(To the moon, see sorrow)
(Everytime) regret comes soon
(Flames might burn you)

And all along we're fighting,
Till destination's there
But we are tired and frightened
Of what isn't fair
So we keep on fighting
Slowly going nowhere

Chase your dreams, it won't be without me
So let me go, we're miles & miles away from home
Cause it's all, make believe, and we just, break free
At times of indecision we need an intermission
Oh hear me, liar liar lie
I just can't stand to say goodbye tonight

KONSERTÅRET 2010 (2)

Andra och sista delen av sammanfattningen av årets konserter. Första delen går att läsa här.

 


 


31.07.10 The Ark, Skövde Bolougnerfesten

Sista juli åkte jag och Lousie till Skövde för att se The Ark. Det var ett sånt där stort äntligen-moment, för de har jag väntat på att få se live i flera år. Besviken blev jag inte heller. Först fick vi även se Anna Bergendahl och Brolle och jag insåg att jag totalt felbedömt Brolle – han är riktigt bra faktiskt. Jag var sedan så himla lycklig att få stå längst fram på en konsert med The Ark, som för några år sedan betydde jättemycket för mig. Hoppade och sjöng hur mycket som helst, men framför allt så log jag mycket. The Ark är ett fantastiskt liveband och under konserten glömde man helt bort allt annat.

 

20.08.10 Rix Fm festival + Erik Grönwall, Linköpings stadsfest

Tillsammans med min lillasyster gick jag på Rix fm festival, samt en egen konsert med Erik Grönwall under Linköpings stadsfest. Rix fm festivalen var rolig, men Erik var helt enkelt grym. Wow, vilken energi alltså! Han for fram och tillbaka på scenen hela tiden, ut i publiken, upp på scen igen och... ja, det var hur kul som helst. Jag och Julia stod där och hoppade och skrattade längst fram.

 

21.08.10 The Ark (+ Amanda Jensen), Linköpings stadsfest

Den egentliga anledningen till att vi åkte på Linköpings stadsfest var (förutom att vi har släkt i Linköping) för att gå på The Arks avslutningskonsert för sommaren. Innan dem var det även Amanda Jensen. Inget fel att se henne heller, även fast musiken inte riktigt faller mig i smaken. Vi stod längst fram även den här dagen och jag tror faktiskt att min syster var mer taggad på att köa än jag. The Ark var lika fantastiska den här gången, kanske ännu bättre faktiskt. Allt kändes lite mer eftersom att det var sommarens sista konsert. Det var finaste kvällen på hela sommaren, helt klart. Magiskt.

(Av någon okänd anledning har jag inte lagt upp en enda bild eller skrivit något om den här dagen. Får se om det kommer.)

 

04.09.10 Moshpit Open, Nykvarn (Stockholm)

 

Jag var visst bra på det här med spontana konserter märker jag nu när jag skriver det här. Samma vecka som Moshpit Open var bestämde jag mig för att åka. Jag hade tvekat länge eftersom att det enda bandet som jag ville se var Destine. Det visade sig dock bli en väldigt bra dag. Vi såg nästan alla band som spelade på den ”stora” scenen, det vill säga Campus, Paige, Yashin, You Ate My Dog, Deaf Havana, Saving Joshua, We Are The Ocean, Destine och Enter Shikari. Yashin och We Are The Ocean var väldigt roliga att se, och Enter Shikari var riktigt häftiga.

Men bäst var utan tvekan Destine. Det var ju för deras skulle jag kom, så det är ju inte så konstigt att jag tycker så. Det var total lycka från sekunden de kom upp på scenen. Jag kommer alltid att tänka på Robin och hans leenden när jag tänker på den här spelningen. Och Down när Laurens gick ut i publiken precis där vi var. Efteråt fick vi en liten pratstund med Hubrecht och Robin som pratade lite om nästa gång de skulle komma tillbaka.

Vi kunde dock inte vänta och efter Moshpit Open saknade jag och Angelica dem så mycket att vi bestämde oss för att åka till Köpenhamn och se dem där också!

 

29.10.10 Linkin Park, 02 World Hamburg


På höstlovet åkte jag och Becka till Hamburg, där vi såg Linkin Park. Vi hade sittplatser – väldigt skönt eftersom att vi kom samma dag och inte skulle ha hunnit köa. Fullsatt arena och tusentals röster som sjöng med i låtarna – helt underbart. Jag hade velat se Linkin Park hur länge som helst och det kändes så bra att äntligen få göra det. Jag är glad att vi hade sittplatser men det vore kul att ha ståplats på en konsert med dem också, för att förstärka känslan ytterligare.

 

23.11.10 Destine, Loppen Köpenhamn


Angelicas och min resa till Köpenhamn kommer jag nog aldrig glömma. Det var ganska galet - mycket skratt och många pinsamheter. Själva konserten var hur mysig som helst. Vi fick en låt (Down) tillägnad oss för att vi kom från Sverige och hade tid att prata med bandmedlemmarna mycket längre än vanligt efteråt. Det är mycket som kanske inte bör sägas om allt, och ännu mer som jag inte vill säga, så jag avslutar med att säga att det är helt oförglömligt.



27.11.10 Oskar Linnros, Berns Stockholm

 

Oskar Linnros hade jag velat se sedan jag föll för hans debutskiva i somras. Nu var det äntligen dags och med mig hade jag mina trogna konsertkompisar Becka och Angelica. Det var tio minusgrader och för ovanlighetens skull orkade vi inte köa. Väl inne på Berns var det relativt lätt att smita ganska långt fram ändå. Och det var bra. Riktigt bra. En riktig glädjebomb som innehöll allt – känsla, allsång, fina tal, hoppande, rosor och mycket mer. Oskar var så fin och glad, på sitt lite nonchalanta sätt, och tackade flera gånger.



11.12.10 Daniel Adams-Ray, Debaser Medis Stockholm

 

Årets sista konsert blev den andra delen av föredetta Snook. Det var fantastiskt. Jag och Angelica igen. I samma stund som Daniel klev upp på scen försvann vi in i den där bubblan där det inte finns någon annan värld än den där inne på Debaser. Det var sjukt varmt och svettigt att stå där och trängas och hoppa, men inte särskilt jobbigt hur det nu går ihop. Jag är ganska säker på att det inte var sista gången jag såg Daniel Adams-Ray.


you can burn all cities down but you can't stop me (you just stopped me)

Jag dör en dödens död just nu.
Mardrömmen för alla stora fans/konsertfreaks/såna som jag.

KONSERTÅRET 2010 (1)

Jag gör som Angelica och sammanfattar 2010's konserter i några inlägg. De allra minsta spelningarna har jag hoppat över och har bara skrivit om de viktigaste. 2010 var galet när det kom till konserter och resor för min del och jag är så himla tacksam för allt av det. Fast jag vill nog inte veta hur mycket pengar jag har spenderat på alla konsertresor.

Mer bilder och text från konserterna hittas i de här kategorierna: Tokio Hotel Live, Destine Live, Konsertrelaterat.


04.03.10 Tokio Hotel, Stockholm Globen

Inget band har någonsin fänglsat mig på samma sätt som Tokio Hotel gjort. Sedan jag blev ett fan i slutet av 2007 har de påverkat mig på många sätt och gett mig många fina minnen. Andra konserten jag var på med dem var i Stockholm den fjärde mars. De många timmarna i snöstorm tillsammans med Louise utanför Globen var bland de kallaste jag varit med om, men det var värt det när jag kom in och kunde luta mig mot kravallstaketet längst fram. Jag kommer aldrig att glömma den här dagen men jag måste tyvärr säga att jag minns inte så mycket från själva konserten. Jag avgudar inte precis upplägget, scenkläderna och så vidare, men det var magiskt. Så mycket minns jag.

 

05.03.10 Tokio Hotel, Göteborg Scandinavium


Som många andra TH-fans begav jag mig direkt från Stockholm till Göteborg för att se bandet ge sin andra konsert i Sverige. Stockholmskonserten var underbar, men upplevelsen i Göteborg var bättre. Längst fram här med, väldigt kallt i kön, men inte riktigt lika. Hade väldigt många vänner på plats, bland annat min bästa vän, och kunde koncentrera mig bättre på själva konserten. Konserten var minst lika bra, men det blev för mig ännu verkligare och på så sätt ännu bättre. Tokio Hotel kan vara en aning stela på scenen (jämfört med vissa andra band jag sett) men att spela live kan de verkligen.

 

30.03.10 Tokio Hotel, Wien Stadthalle


Man kan väl säga att det var Tokio Hotel och Welcome to Humanoid City tour som gällde i våras. På påsklovet åkte jag, Angelica och Becka till Österrike för att få se de spela en tysk setlist. Hela resan var lite smågalen, helt underbart kul verkligen. Vi träffade två jättesöta tyska tjejer som vi fortfarande har kontakt med och skrattade väldigt mycket under hela resan. Konserten var fantastisk, dock inte felfri. Bland annat så slutade Bills mikrofon att fungera under sista låten och Tom fick också något tekniskt problem har jag för mig. Annars var det perfekt. Vi hade några av arenans bästa sittplatser och stod och hoppade och sjöng hela konserten. Var mer eller mindre dränkta i svett och tårar efteråt, fast vi hade sittplatser.

 

12.04.10 Tokio Hotel, Milano Mediolanum Forum

Milano var spontant. Det var inte alls planerat sedan innan, men några dagar innan själva konserten satt Becka och jag plötsligt där med en resa bokad. En av anledningarna var såklart att turnéns livedvd skulle spelas in där! Här provade jag för första gången på att köa i över ett dygn - ca trettio timmar i kön blev det. Den natten frös jag mer än jag gjorde under dagen i Stockholm. Själva konserten var galen. Det var så mycket folk, många otrevliga italienare som kastade vatten på oss, pressade sina nitarmband i ryggen på oss (Becka) och armbågade oss tills vi fick blåmärken. Det var fruktansvärt jobbigt, men vi lyckades stå kvar och när Tokio Hotel väl kom upp på scenen var det givetvis värt det. Av de konserterna jag var på det här året var det här den som bandet visade mest energi på. Efteråt var jag så trött att jag nästan la mig ner på golvet i tunnelbanan och grät.

 

20.06.10 Pier Pressure, Göteborg Frihamnen

(Bilderna är länkar)

 

Precis som Milano kom Pier Pressure ganska spontant – Angelica och jag bestämde kanske två veckor innan att vi skulle gå. Det är något jag verkligen är glad att vi gjorde eftersom att flera av mina favoritband spelade där. Under dagen hann vi med att se Dead By April, Plan Three, Destine, 30 Seconds to Mars, Paramore, Johnossi och HIM.

 

Det var första gången jag såg Destine live. Jag tyckte om dem sedan innan, men det var den här spelningen som fick de att bli ett favoritband. Deras spelning var något av det roligaste jag varit med om. Jag och Angelica stod längst fram och hoppade, sjöng och skrattade. Efteråt träffade vi Robin en kort stund och fick höra att de skulle komma tillbaka i september.

 

30 Seconds to Mars har varit favoriter i flera år och jag har fortfarande svår att hitta en konsert som jag kan jämföra med deras spelning på Pier Pressure. Galet, svettigt och alldeles underbart, där vi slängdes fram och tillbaka i mitten på andra raden (första i slutet). Det är något galet vad jag skulle vilja se dem igen.

 

Under fantastiska Paramore hoppade vi och sjöng för våran sista energi, sedan var vi helt slut. Det var helt klart dagens tre bästa.

 

 


Del 2 kommer snart.

let the walls break down

Är det fel av mig att vilja ha tillbaka 2010? 2010 var det bästa året någonsin. Det finns inte en chans att 2011 kan slå det. Lite på samma sätt som 2009 aldrig kunde vara bättre än 2008.

_

GOTT NYTT ÅR!