Thousand miles.


Destine - Thousand miles. Okej, ska jag vara alldeles alldeles ärlig nu? Alltså, jag skulle kunna säga att den är så vacker och fin och bra och underbar och allt sånt där. Men själva historien berörde mig mer än så. Jag blir alltid jätterörd när jag ser ett gammalt par som håller varandra i handen och när en vän (nu minns jag inte vem, sorry, fast det låter som nåt Felix skulle kunna berätta?) nyligen berättade om ett par som blev åtskilda på en tunnelbana för att den ena inte hann på tyckte jag att det var sjukt sorligt och kunde inte släppa det på ett tag. Så den här videon...

All that you rely on and all that you can fake will leave you in the morning but find you in the day.


Andrew Belle feat. Erin McCarley - In my veins

Lyssnar på min spellista från Vampire Diaries säsong två, full av många vackra låtar. Den i länken ovan är en av dem. En annan låt som är ganska sådär väldigt fantastisk är Destines nya singel Thousand Miles. Förutom att njuta av bra musik sitter jag här och skjuter upp tyskapluggande. Hade en kort dag i skolan så orkade bara slänga upp håret i en knut på huvudet. Såna dagar kan vara väldigt sköna. Ikväll blir det afro igen för att få nya blåsor på fötterna! Nu tog låten slut och därmed detta inlägg. Tschüss.

Can we still, still pretend for a while? Can I still steal a moment of your time?

Ladda ner Destine's nya singel här.

First night of your life, curled up on your own. Looking at you now, you would never know.


Bodde hos Louise i natt. Man kan hitta mycket... spännande... i hennes kylskåp och att se henne krypa på golvet efter schampooflaskor kan vara en väldigt rolig upplevelse det med. Idag stannade jag på stan med Ebbsi och gick i lite affärer. Nu borde jag plugga men har mitt block i skåpet, så ska nog ägna mig åt lite hederligt beslutsfattande istället. Jag är inte bra på sånt. Inte alls. Och så en gammal bild på det.

In the night, the stormy night, she'll close her eyes, in the night, the stormy night, away she'd fly.


Coldplay live on Letterman. Coldplay är magi.

Let's redesign the goings-on, hey optimism anyone?


Den där glassbåten var mycket mer benägen att bli uppäten än vad projektplanen var benägen att bli skriven. Lovar.

If you want it you're gonna bleed, but it's the price you pay.


Var på världens tråkigaste gympapass idag. Positiv tjej här. Nej, men det var inte alls kul och inte så jobbigt. Nu sitter jag och funderar lite över framtiden. Får se vad som händer. Borde plugga latin, men orkar inte mer. Provet imorgon kan ta sig.

"I don't see that'll make much difference - they'll still be 100% as stupid as usual."


Snubblande av en händelse in på Mainstay Production's Second Quarter Quell för The Hunger Games igen. Har redan sett den tusen gånger (ungefär) men den är fortfarande otroligt bra och gör mig bara ännu mer förväntansfull inför första filmen!

And have you felt your neck skin crawl when you're searching for the light?

Veckans Vampire Diaries var såklart sjukt bra! Förstår inte hur den serien hela tiden lyckas hålla sig på topp. Det är inte många man kan säga det om. Men nu taggar vi tredje säsongens tredje avsnitt, som tydligen ska vara en favorit hos Joseph Morgan och Paul Wesley.


_

Jag måste vara världens klantigaste. Hade inte tänkt vara hemma än på ett bra tag (eventuellt inte förrän om något dygn) men klantade visst till det lite. Hade det trevligt med Mardin ändå och nästa helg kör vi på riktigt!

Och för dig har jag låtsats, och dolt mina tårar.


För ca en månad sedan stod Daniel Adams-Ray på scenen på Kulturkalaset i Göteborg. Själv stod jag och Angelica framför den. Ungefär såhär såg det ut från Angelicas kamera.

We like to move it, move it.


Afron var faktiskt sjukt kul! Inte riktigt lika snyggt som på bilden dock, haha! Jag känner redan att jag kommer få träningsverk och mina fötter... vi kan väl säga att mina stortår pryds av stora blåsor, varav den ena helt blodfylld. Man dansar ju nämligen afro barfota, något som mina fötter inte är direkt vana vid. Men det var jätteroligt, jag menar, hur kan man inte tycka det när Madagascarlåten sätter igång? Nu är frågan om jag kommer kunna gå på mina fötter imorgon...

You can catch up with yourself if you run.

Eftersom att jag hoppade in i Matte C några veckor in i terminen har jag bara haft kursen i två veckor. Två veckor att plugga in ett kapitel på drygt 60 sidor alltså, inför provet som är imorgon. Som tur är är mycket av det repetition, annars hade jag väl dött på allvar. Tänker dock ta en längre paus sedan (tar småpauser ungefär hela tiden) och åka iväg och testa lite afro. Är så sjukt träningssugen!


Wir waren geboren um zu leben, für den einen Augenblick.


Jag är ju lite av ett tyskafreak. Ibland händer det att vi lyssnar på musik på tyskan i skolan. Ibland händer det också att det är riktigt bra. Här är ett exempel med en riktigt, riktigt vacker låt. Bandets namn är Unheilig.

Är det nu, nu som det tar slut?

Matteplugg eller skype med sin bästa vän som befinner sig i Spanien och planerar att befinna sig där ungefär resten av läsåret? Vad vinner liksom? Ja, inte var det matten i alla fall. Vi kan ignorera det faktum att det är en gammal och inte alls smickrande bild.

Som om jag hade nåt bättre för mig, som om jag inte lyssnade längre.


Nu ska jag och min beloved sister stöka runt lite i köket efter något ätbart. Sedan har jag en lång dejt med matteboken ikväll. Finns dock risk att jag somnar under tiden. Matte suger.

Don't seek what you don't need from me.


Jag var på besök i Ebbas garderob igår. Jag älskar hennes kläder. Punkt. Fast hon ska få tillbaka sina kläder nästa gång vi ses. Hatar det mesta i min egen garderob men har lite presentkort att göra av med så kanske kan ändra på det snart! Var ute och körde nyss förresten. Första gången jag gav mig ut på E20 för jag är sjukt feg och tar allt i väldigt lugnt tempo. Kan dock köra på de vanliga landsvägarna i sömnen tror jag så steget till motorväg gick hur bra som helst. Det finns fördelar med att vara perfektionist. Nu lär jag väl nöta in E20 tills varenda höger och vänstersväng sitter mer än perfekt innan jag gör nåt nytt.

I was praying that you and I might end up together.


Den här scenen var så fruktansvärt fin i säsongspremiären av Vampire Diaries. Se den dock inte om ni inte sett hela avsnittet redan. Förstår inte hur serien hela tiden lyckas fortsätta att bli bättre. De sista fem minuterna i det här avsnittet var så magiska som några minuter i en tv-serie kan bli.

Nu har jag äntligen skrivit klart mitt tal. Bara några små justeringar så blir det perfekt. Jag är till och med nöjd! Däremot var det ingen höjdare att stanna hemma från boxningen bara för att jag var tvungen att skriva klart det. Ska försöka kolla över lite matte ikväll också, det lär behövas... Matte C och jag är inte bästa kompisar om man säger så.

Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick om du var på väg hit, eller härifrån.

Tal for the win! Eller ärligt talat inte. På ca en timme har jag fått ner ett halvt worddokument med text. Med 1,5 radavstånd, mycket luft och många stycken. Skulle nog behöva skriva fyra gånger så långt...

Up, down, turn around, please don't let me hit the ground.

Jag är expert på att skjuta upp saker. Jag gör det precis hela tiden, även i just detta ögonblick. Det jag verkligen borde göra nu, en sån här dag då jag slutat tidigt, är att ta tag i skrivandet av svensktalet. Har bestämt mig för att skriva om det helt nämligen så det känns inte jättebra att det ska hållas i morgon om man säger så. Jag har lärt mig äta mörk choklad förresten! Fick till min fasa ganska många bitar när jag fyllde år, men de visade sig vara jättegoda. Hade nog inte tyckt om dem som sjuttonåring dock.

Dimmiga dar var fina dar men jag såg aldrig riktigt var vi var.

Nina Dobrev är så galet vacker. Helt stunning på Emmygalan verkligen. Hon är alltid vacker, men i den där klänningen... ja, precis. Ville bara säga det.

Nu måste hon ta jävlarna, ta jävlarna. Det är kärlekens makt.


18! Så gammal är jag nu, äntligen. Befann mig på ett hotellrum i Stockholm tillsammans med min syster och låtsassyster när klockan slog över till min artonårsdag. Väldigt många tårar hade runnit under kvällen då vi tre var på The Arks avslutningskonsert. Avlutning som i ja, slutet. Julia grät konstant från första till sista tonen, men själv höll jag mig faktiskt torr i ögonen även om jag var hemskt rörd.

Nu sitter jag i den stora men urmysiga tröjan jag köpte/fick igår, framför datorn som jag nyss fick i ett stort paket med en ballong på. Funderar på att väcka upp bloggen igen, mest för min egen skull. Måste dock fräscha upp den lite för i nuläget är den inte vacker någonstans.