Get up now, get up, get up now.

Jag trivs.
 
Just nu trivs jag så väldigt bra. 
 
Jag kommer aldrig bli bästis med min värdfamilj, den här veckan kommer vara den jobbigaste på länge och jag njuter verkligen av att vara ensam. 
 
Men jag trivs. 
 
Jag trivs med England, så himla himla himla bra trivs jag med England. Jag trivs med att vara i England, för just nu känns England så himla himla himla rätt. Jag trivs med att ha skrattat så tårarna runnit i helgen, så himla himla himla mycket har vi skrattat.
 
Och "himla" är egentligen ett väldigt konstigt ord. Och ja, jag älskar ord, vare sig de är konstiga eller okonstiga. 
 
Fast mamma och Julia inte var här, vilket de borde va varit. För jag saknar dem. 
 
Men jag trivs. Och jag vet att jag har dem ett telefon/skypesamtal bort, jag vet att de alltid kommer att vara det viktigaste som finns och jag vet att jag alltid kommer att älska dem oändligt mycket. 
 
Så det är okej.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback