Morgonpromenader



Såhär såg min morgonpromenadsväg ut idag. För cirka en vecka sen var vägen täckt av snö och jag halkade runt på trottoaren i mina kängor. Vinterjackan var på såklart. Idag hade jag gympaskor och en tunn regnjacka utan att frysa det minsta. Tack England. Jag gillar dig när du är på bra humör.

OCH OM EN VECKA KOMMER MAMMA OCH JULIA HIT.

There are no holes in his shoes but a big hole in his world.

 
Ska tygla håret och sedan gå ner mot stan för andra gången idag. Jag, Matilda och Jennie har nämligen upptäckt att söndagar är en väldigt bra biodag. Först blir det dock Pizza Hut, för Jennie och Matilda vill alltid dit och jag har aldrig varit där. Inte ens i Sverige. Nu: hårspray. 

Hemma på min gata i stan...

Eller snarare i huset där jag bor i Oxford, och känner mig både hemma och lite som en gäst på samma gång, så kan man hitta två svarta katter lite överallt. En större som verkligen gillar mat och en mindre som pratar mycket. 
 
 
Den här veckan har jag hittat den stora på taket, eller rättare sagt på takfönstret. Trodde att det var en människa  där uppe först, så mycket lät det. Sen kom det en svart katt hasande på fönstret och verkade lite bortkommen.
 
 
Den stora brukar tillbringa ganska mycket tid åt att sova i min säng eller spana ut genom mitt fönster, men var det den lilla som hade ockuperat min kudde ikväll.
 
Både idag och igår har jag spelat en massa spel med värdfamiljen (barn/vuxna/vuxna + barn) på min fritid vilket jag tycker ger mig några extrapoäng i social kompetens. Tycker också att jag gjort mig välförtjänt av att krypa ner i sängen (ska bara ta tillbaka min kudde) efter en ganska jobbig vecka med en film och chokladkakan som jag fick av min värdmamma som hon köpte med från Schweiz där hon varit några dagar med jobbet. Egentligen hade jag inte tänkt äta godis/fika/söta saker här förutom i sociala sammanhang, men på tal om social kompetens så tycker jag att det är socialt rätt att säga tack till en present. Och att inte äta den och slänga den vore sannerligen oförskämt. 

Helgen.

 
I helgen var jag hos Sofia på landet, ungefär mellan London och Cambridge. Vi gick runt i Hitchin, fikade, åt kinamat, lekte med hamstrar, myste på en engelsk pub, promenerade i snön, tittade på gravstenar och bara hade det bra. 
 
Det är väldigt roligt att träffa au pairer från andra länder, men lättnaden när man har någon som man kan prata obehindrat med på svenska är ändå stor. Att inte behöva tänka på vad man säger, kunna prata av sig och samla nya krafter. Ännu en väldigt lyckad helg!

Och så kom snön.

 
Ungefär såhär ser det ut där jag brukar ta mina morgonpromenader. Snö sedan förra veckan och tyvärr är det mesta av den kvar. Kanske kommer det mer i veckan också men sen hoppas jag att den försvinner. 

Oxford University Parks

 
Detta var alltså innan snökaoset som nådde landet den här veckan. Här i England kan man inte hantera snö nämligen. Jag har några snöiga bilder på telefonen som jag ska föra över och även några från i helgen, då jag befann mig på landsbygden hos Sofia.  

Au pair, utomlands och erfarenheter.

Jag får lite frågor då och då om vad jag faktiskt gör i Oxford, hur Oxford är och hur jag kom hit osv. Tänkte att jag skulle sammanfatta det lite kort, dels för er som undrar och dels för att jag inte har något bättre för mig just nu. 
 
 
Från början var planen att vara au pair i/på Irland, men på grund av bristande engagemang från agentur och ett större utbud av värdfamiljer blev det till slut England. Jag åkte inte via en agentur utan hittade min värdfamilj på aupair-world.net. Där kan man själv vara mycket mer aktiv och involverad i sökandet efter en familj som passar en, vilket jag uppskattade. 
 
Två veckor efter att min värdfamilj sa att de gärna ville ha mig som sin au pair begav jag mig därför till Oxford. Det var den 16 november, så ungefär två månader har jag varit här nu.
 
Oxford är en jättefin stad verkligen. Jag bor lite i utkanten av staden, där det är lugnt och skönt men med gångavstånd till affärer och caféer. Flera gånger i timmen går det bussar in till centrum. Eftersom Oxford är en av Englands mest berömda universitetsstäder är det en ungdomlig atmosfär och mycket att göra. Det finns biografer, teatrar, museum, skridskoåkning, parker, restauranger, pubar, nattklubbar, ett helt okej shoppingutbud, caféer, gym etc. Staden är dessutom jättemysig att gå omkring i. Överallt finns gamla byggnader, kyrkor och universitet som man kan besöka. Det är inte för stort heller, utan man kan ta sig ganska snabbt från ena änden av staden till den andra med buss eller cykel. Kanske inte lika snabbt om man går. London är jättehäftigt men Oxford är en lagom stad att bo i. 
 
När jag åker härifrån vet jag inte exakt. Värdfamiljen vill antagligen att jag stannar till någon gång i sommar och det är grundplanen också, men beroende på hur allt går här och med mina andra planer för framtiden får vi väl se vad som händer. 
 
 
Jag är inte erfaren som au pair men är glad att jag tog steget att ta mina resväskor och köpa en enkelbiljett till England. Att bo i en värdfamilj är inte alltid lätt. Man bor i någon annans hus och även om de säger att det är ens eget hus också så är det inte hemma på samma sätt som det är hos mamma och pappa. 
 
Men det ingår. Hemlängtan, ensamhet, tvivel, rädsla, mod, självständighet, stolthet, uttråkan, nervositet och jag vet inte vad. Det är nog olika för alla au pairer, även om man också hittar mycket man har gemensamt. Och även om man har det jobbigt och tufft ibland så kommer man härifrån många erfarenheter rikare. Bara när jag var hemma över jul kände jag det. Det var lite som att platsen där hemma hade stått stilla, att det som hade förändrats mest var jag. 
 
Och så var det nog. 

.

Väntar för andra gången den här veckan på boilermannen som ska kolla vad det är för fel på varmvattnet i det här huset. Han skulle vara här "first thing in the morning" så jag skippade min morgonpromenad. Klockan är snart tio och han är inte här. Han är inte så jättebra på det där med tider har jag märkt. 
 

Igår var det två månader sedan jag satte mig på planet till England för första gången. Första gången jag sov i min nya säng som är bred men som får mina höfter att göra ont om jag ligger för länge på sidan. Första gången jag kom in i det här kalla, trånga och ganska mysiga huset. Två månader. Trots lite hemlängtan och stunder då det inet känts så lockade är jag säker på att om jag redan har klarat två månader så kan jag klara några till. 

Got a hurricane in the back of her throat, she thinks she’s made of candy.

Har haft en toppendag i Milton Keynes och på IKEA. Köpt lite saker för att liva upp och ordna i mitt tråkiga rum, ätit svenska köttbullar, vilat i soffor, shoppat underkläder, lekt med gosedjur på barnavdelen, åkt runt mellan lagerlokaler och bara haft det mysigt. Precis vad jag behövde! 
 
Imorgon ska jag ta det lugnt, promenera lite, kanske köpa strumpor och schampoo och sedan avsluta dagen med bio. Andra saker jag hoppas göra de kommande helgerna är att bo hos Sofia på landet och åka till Cambridge och dansa. Borde skriva en lista på saker jag vill se och göra under min tid i England. 

.

Man lär sig mycket när man tar hand om två pojkar. Att kunna saker om The Simpsons och James Bond är allmänbildning. Drakar är populära och dessutom får jag höra mycket intressant fakta om djur och grekisk mytologi. Blir även tillrättavisad när jag håller wiiremoten fel. Ofta får jag långa utläggningar hur man ska hoppa för att fånga vantarna man kastat upp i luften på ett häftigt sätt, hur man gör de värsta tänkbara ljud på en violin och hur man spelar ungefär 100 brädspel. Om jag har tur kan jag få en privatundervisning om hur man coolast håller i en låtsaspistol. 
 
När pojkarna inte gör varandra galna (och mig för den delen) tycker jag faktiskt väldigt mycket om dem. Även fast de tycker att jag är konstig som inte vet skillnaden mellan plastic och plasticine, som äter glass fast det är för kallt för glass i Sverige och som äter köttbullar hela julen. 

Andas in och andas ut. Orkar jag så orkar du.

 
Tillbaka i Oxford nu. Lyssnar på Kent och önskar att jag var hemma och kunde krama mamma, pappa och Julia. Är hemskt opepp på allting just nu. Vet att ingenting blir bättre av att man sitter inne och tycker synd om sig själv men det kan vara lite skönt också. På lördag ska jag till Milton Keynes och IKEA med Jennie och Matilda. Förhoppningsvis kan Sofia komma dit också. Längtar och hoppas att allt känns lite bättre då.