Hemma på min gata i stan...

Eller snarare i huset där jag bor i Oxford, och känner mig både hemma och lite som en gäst på samma gång, så kan man hitta två svarta katter lite överallt. En större som verkligen gillar mat och en mindre som pratar mycket. 
 
 
Den här veckan har jag hittat den stora på taket, eller rättare sagt på takfönstret. Trodde att det var en människa  där uppe först, så mycket lät det. Sen kom det en svart katt hasande på fönstret och verkade lite bortkommen.
 
 
Den stora brukar tillbringa ganska mycket tid åt att sova i min säng eller spana ut genom mitt fönster, men var det den lilla som hade ockuperat min kudde ikväll.
 
Både idag och igår har jag spelat en massa spel med värdfamiljen (barn/vuxna/vuxna + barn) på min fritid vilket jag tycker ger mig några extrapoäng i social kompetens. Tycker också att jag gjort mig välförtjänt av att krypa ner i sängen (ska bara ta tillbaka min kudde) efter en ganska jobbig vecka med en film och chokladkakan som jag fick av min värdmamma som hon köpte med från Schweiz där hon varit några dagar med jobbet. Egentligen hade jag inte tänkt äta godis/fika/söta saker här förutom i sociala sammanhang, men på tal om social kompetens så tycker jag att det är socialt rätt att säga tack till en present. Och att inte äta den och slänga den vore sannerligen oförskämt. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback