Resumé

Hittat hos Mikaela

Vilken organisation åkte du med? 

Jag åkte privat. Hittade värdfamiljen genom Au Pair World, väldigt smidigt och enkelt. 

 

Vad har varit det bästa med året?
Att trots att det varit jobbiga dagar och hemlängtan då och då så har jag varit så lycklig. Jag har blivit mer självständig, växt som person och mer och mer blivit så som jag vill vara. Det har inte kommit mer au pairandet, utan mer att flytta utomlands ensam och träffa människor mer så olika livshistorier. 

 

Vad har varit det värsta?
Att aldrig kunna slappna av helt. Att inte ha ett hem som är hemhemma. Att bo i en värdfamilj är en väldigt bra möjlighet men inte alltid lätt.

 

Har det varit värt det?

Åh ja! Att åka som au pair är det bästa beslutet jag tagit. 

 

Ångrade du någonting?

Jag skulle kunna säga att jag ångrar saker som jag inte gjort - att jag inte rest mer, turistat mer etc, men nej. Ånger är dumt. Jag har gjort så många fantastiska saker och upplevt så mycket. Att ångra något vore bara onödigt.

 

Är du glad att du åkte?
Som sagt, det bästa beslutet jag fattat.

 

Skulle du rekommendera någon att åka som au pair?
Det beror på personen i fråga. Till de flesta skulle jag säga ja.

 

Gick du upp i vikt något under året?

Myten om att au pairer går upp i vikt är tyvärr ganska sann. Det finns ju ingen bra mat, man äter ute, man fikar, man äter glass osv. För mig gick det både ner och upp, och i slutändan när jag slutade träna blev det lite mer upp än ner.

 

Favoritmat?

Nachos på The Four Candles.

 

Länder du besökte?
Enbart England.

 

Skulle du kunna tänka dig göra det igen?
Nej. Au pairandet har jag klarat av och vill inte göra igen, men det finns annat jag skulle vilja göra i England!

 

Kommer du sakna något?
Jag saknar redan massor. Vänner. Platser. Kvällar. Nätter. Mat. Skratt. Språk. Dans. Vin. Promenader. Gymmet. Människor. Byggnader. Oxford. 

 

Vad är det första du kommer göra när du kommer hem igen?
Det första jag gjorde var att krama min syster.

 

Hur har Oxford varit?
Oxford är en underbar, känd universitetsstad som jag bara älskar. Lagom storlek, mycket studenter från alla håll i världen, vacker, historisk och så fin fin fin. 

 

Hur skulle du beskriva England?
Dåligt brödutbud. Fina pengar. Regnigt. Kalla hus som byggs på höjden. Te. Brittiska. Trottoarer med sprickor. Stenhus. Pubar. Ja, ni vet. Lite vanligt och lite ovanligt och väldigt mysigt.

 

Lärdomar under året?

Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om barn, om världen, om allt och samtidigt har jag inte lärt mig någonting. Fast det har jag. Jag skulle inte vilja påstå att man åker som en person och kommer tillbaka som en annan - men man kommer tillbaka med många erfarenheter som har utvecklat och förändrat en. 

 

Hur känner du för att åka hem?

Jag är ju då redan hemma, men det var blandade känslor. Jag längtade efter att träffa min familj och mina vänner här men ångesten infann sig vid tanken på att lämna allt bakom mig. 

 

Under tiden som au pair har jag gråtit, skrattat, blödit, älskat, hatat, saknat och känt hur många känslor som helst. Och det var det absolut bästa jag varit med om. 


HEMMA

 
 
 
 
 
 
 
Mycket drama, mycket sömn och mycket kramande. Sedan satte jag mig på bussen till Heathrow, hittade Louise som jag inte sett på nästan ett år och landade så småningom hemma hos mamma där jag hunnit med att krama min syster och klippa av mitt hår. 
 
Saknar Oxford och älskar att vara hemma. 

Tystnad.

Tre jobbdagar. En helg. Åtta dagar. Fyra dagar i huset. 
 
Snart är det slut. På ett sätt är jag verkligen redo, på ett annat sätt inte. Jag är mer än redo att lämna värdfamiljen och livet som au pair, men jag är inte riktigt redo att lämna resten av mitt liv här. Helgerna. Personerna. Det är svårt att förstå att snart är Jennie högt upp i norr, Sabina där nere i söder och jag nånstans i skogen. Som tur är har jag hopp om att kommat tillbaka. Kanske är det därför som jag ändå känner en sådan förväntan inför att återvända hem.


Just nu är jag så trött. De senaste veckorna, sedan barnen fick lov, har jag jobbat mellan 10-11h om dagen (ibland längre) och på kvällarna flyr jag huset för att få njuta av den sista tiden här. Inatt har jag bara sovit några ynka timmar, vilket jag visserligen bara har mig själv att skylla för, men lyckligtvis fick jag sluta tidigt. Om några timmar ska jag nog återvända till Hotell Sabina där vi bodde några stycken i helgen. 
 
Tänk när jag inte längre får träffa de här personerna varje dag och/eller varje helg. När måndagskvällar inte tillbringas på City Arms i Cowley, när det inte dricks vin på The Four Candles på lördagar, när soffan på Costa inte intas på helger, när solen inte njuts av i Christ Church Meadows, när spontanitet och dumma idéer inte dyker upp hur som helst, när vissa människor inte kommer vara del av varandras liv längre. Jo, jag vet. Det händer ju ändå allt det där. Men inte mig. 

Pressure pushing down on me, pressing down on you.

Lite som hänt än så länge i juni:
 
När vädret var bra passade vi på att picknicka i de fina parkerna häromkring. Oftast Christ Church Meadows. 
 
Hade en heldag med barnen, som tillbringades ute i parken, inne i huset och med vattenkrig på baksidan.
 
Vi hamnade på ett födelsedagsfirande på en pub och åt upp hela tårtan.
 
Helgerna har som alltid varit fyllda av favoritmänniskor och mycket skratt.
 
Och fast kamerblixtar är hemska så var den senaste fredagskvällen också hemskt kul. 
 
Nu är det måndag och nya tag. Om en stund ska jag masa mig iväg till gymmet för ett bodypumppass. Förhoppningsvis hinner jag med en snabbdusch innan jag måste springa iväg för att hämta barnen. Synd/tur att jag redan har bokat och inte förstår mig på avbokningssystemet för det känns mycket mer lockande att stanna i sängen med The Big Bang Theory just nu. 

I was the match and you were the rock. Maybe we started this fire.

Bland annat det här hände också i maj:
 
Sabina och jag träffade en söt katt under en kvällspromenad.
 
Jennie förklarade sin kärlek till kalla vinflaskor en kväll på Maxwells, även om vi också hatade vinet för att det var dubbelt så dyrt som på våran favoritpub. 
 
Hon skrev även en kärleksförklaring till mig på min arm (efter att ha lämnat ett mystiskt meddelande i en främlings anteckningsblock). 
 
Jag var ledig i en vecka och njöt av att promenera längs kanalen när jag behövde tid att bara tänka. 
 
Jag var teknisk och tog kort på Google Maps för att hitta puben The Punter, där jag och Sabina gick för att känna oss lite halvt bortkomna på en couchsurferträff. Vi irriterade oss på klängiga irländska tjejer och socialiserade med sydamerikaner. 
 
Alldeles för mycket onyttig mat blev det, med Saver menyn på McDonalds flera gånger. 
 
Som alltid tillbringade vi mycket tid åt att titta på människor som gick förbi på gatan. 
 
Under min lediga vecka bodde jag lite hos Jennie. Tog mig in till hennes by för att vara barnvakt på fredagen och efter att ha sovit borta en natt hamnade jag hos Jennie på lördagen igen, för att gå upp klockan fyra och vara sällskap i bilen till Gatwick. 
 
Det dumma med maj är att det är en Julia-månad och att jag inte fick krama henne en ändå gång. Förutom det var maj bra, till och med väldigt väldigt bra. 

This is a fight for the day, night, black and white, a victory dance, a burning riot.

 
Om det är något jag kommer ånga med min au pair-tid så är det att jag har tagit väldigt få bilder. Och då menar jag främst vardagsbilder och spontanbilder. Bilder på fina byggnader är roliga också såklart, men det jag kommer sakna mest är just småsakerna. De här bilderna, som är från den gångna veckan, är inte ens mina - jag stal de från Sabina, som tyvärr inte är med eftersom det är hon som har agerat fotograf. 
 
Den här veckan har varit väldigt väldigt bra. Jag har varit barnvakt en kväll och jobbat lite extra i en annan familj, men annars har jag varit helt ledig då familjen haft släktingar på besök. Så istället för tidiga kvällar och barnvakteri har dagarna och nätterna bestått av parkhäng, pubar, vin, nattpromeneder, mys, dans, vänners sängar, glass, biltur till Gatwick, träning, nya människor, omtyckta människor och mycket annat bra. 
 
Kommande vecka blir mer eller mindre normal igen. Det har hänt så mycket den här veckan att vardagen kommit lite ur balans. Även om det är på ett väldigt bra sätt behöver jag komma tillbaka till regelbunden träning och mat. Imorgon väntar en heldag med barnen, men eftersom det bara är en enda så borde det gå ganska fort. Inte för att jag egentligen vill att tiden ska gå fort. Bara det att det redan är juni skrämmer mig. 

I found myself in the fire burned hills, in the land of a billion lights.

 
Kvällspromenad med Sabina och ny musik från 30 Seconds to Mars. Mycket mer behövs inte för att göra min tisdagskväll väldigt bra. 

It's not what you did, it's the way you do it.

 
Jag tycker så väldigt mycket om våran trio, även fast vi ständigt gör dåliga saker som att spilla, glömma nycklar, bli utelåsta, gå in i väggar och sånt. Om bara Sofia hade bott närmre så hade allt varit perfekt. 
 
Det är söndagkväll och ännu en helg har passerat. Nej, på svenska säger man nog inte att en helg har passerat. Vi har tränat, ätit mycket, gått på stan, ätit nachos, haft en väldigt bra utekväll, sovit alldeles för lite, åkt runt i Oxford mitt i natten, hängt i våran soffa och i en park, och skrattat och gäspat om vartannat. Bra helg. Väldigt bra helg. 

I've been up in the air, out of my head.

När jag bodde i Sverige var fredagskvällar bland det bästa som finns. Nu skiljer sig inte mina fredagskvällar mycket från torsdagskvällar faktiskt, och även om det är lite tråkigt, så är det nyttigt för min plånbok. Och att det är fredag betyder att jag kan gömma mig för barnen i hela två dagar om jag vill för den här helgen blir det inget barnvakteri. Ännu bättre är det att veta att det är lördag imorgon. 
 
Just den här lördagen har jag längtat efter lite extra mycket, för medan jag och Jennie svettar oss igenom ett bodypumppass så finns det en buss som tar Sofia in till Oxford. Vi tre är både väldigt bra och väldigt dåliga tillsammans vilket brukar göra våra gemensamma helger väldigt, väldigt bra. 

We put one foot in front of the other. We move like we ain't got no other.

 
Jag vet att jag har sagt det förut men för det mesta är mina helger är så bra här. Även den här helgen har varit väldigt bra, trots att jag fick vara barnvakt både fredag- och lördagkväll. Det positiva med att inte få njuta ordentligt av veckans bästa kvällar är att jag sparade in några pund som jag kan spendera nästa helg istället. 
 
På lördagen hann jag ändå promenera i hagel, gå runt på Primark, fönstershoppa böcker och trycka i mig massa thaimat med Jennie. Söndagen, veckans enda helt lediga dag, provade jag och Jennie på pilates (men konstaterade att det inte är våran grej att ligga på en matta och andas och göra långsamma bakåtkullerbyttor), åt paninis som man inte kan äta snyggt, köpte några välbehövda saker på Primark, köpte billiga böcker så att vi kunde caféhänga på bästa Costa, fick nya vänner inne på Starbucks och avslutade kvällen med Matilda på Pizza Hut. Efter pizza och efterrätt trodde jag nästan att jag skulle sprängas, en känsla som inte försvann förrän jag krupit ner under täcket några timmar senare. 

Jag älskar att det inte känns jobbigt att det är måndag igen. Det enda som känns jobbigt är att vi kommer ännu en siffra längre in i almanackan. 

Oh I feel overjoyed when you listen to my words. I see them sinking in, oh I see them crawling underneath your skin.

Om någon skulle ge mig en lägenhet i Oxford/ev. London/ev. Cambridge att dela med mina vänner, ett jobb där jag skulle trivas och övertyga mig om att allt med boende och pengar skulle fungera, då skulle jag bli väldigt, väldigt lycklig. 

Kluven. Väldigt. Vill. 

Oh we have stained these walls with our mistakes and flaws

 
Just nu är jag fylld av ett lyckorus efter en bra helg med fint sällskap, överraskande bra väder, parkhäng, mycket glass, onyttig mat, spontanutgång, träning, skratt och sol. Sedan jag kom tillbaka hit i mitten av april har det varit fantastiskt vårväder. Jag har bränt mig, låst mig ute, tappat bort ett barn, haft sådan träningsvärk att jag haltat fram och andra saker som inte låter så himla underbara. Men de är nästan det. Allt är ganska underbart. Det läskiga är att tiden går så snabbt. För snabbt. 

Jag tänkte bara säga att jag lever, även om det kanske inte märks.

 
Och sedan två och en halv vecka är jag tillbaka i Oxford. Att vara tillbaka känns bra även om det finns en del personer jag saknar där hemma. Jag älskar Oxford och jag älskar att bo här. Det är inte lång tid kvar nu - någon gång i slutet av sommaren befinner jag mig i Sverige igen - och det känns både bra och lite sorgligt. 
 
Jag tror att jag kommer vara redo att komma hem och börja plugga. Jag har varit kluven gällande om jag är redo att lämna England, men jag vet att jag är redo att lägga au pair-livet bakom mig. Missförstå mig inte. Jag trivs och hade inte velat göra något annat, men efter sommaren kommer det vara tillräckligt. Kan dock inte säga att det inte lockar att stanna kvar och jobba och dela lägenhet med några vänner... 
 
Maj, juni, juli. Våren är här på riktigt och är helt underbar. Så jag ska göra mitt bästa för att njuta av tiden jag har kvar och samtidigt göra mig mentalt förberedd på det som kommer därefter. 

Besök på ingång!

Efter en alldeles för kall natt (på riktigt, engelsmän och deras dåliga kalla hus) vaknade jag tidigt som ett barn på julafton, pirrig och utan att kunna somna om. Tvingade mig att ligga kvar i sängen till halv åtta men sen var jag uppe och duschade och åt frukost. Kallt. Fortfarande kallt.
 
Men snart kommer de! Pappa och Julia bör ha landat på Heathrow vid det här laget och snart är de på väg till mig. Det kommer kännas konstigt att se dem här, i min värld. För det är ju det det är - min värld. En värld som inte är riktigt är den verkliga världen, den där hemma i Sverige som jag snart ska återvända till ett tag. Tur att vi har det varmt inomhus i Sverige. Så länge man har det varmt inomhus så överlever man det mesta. 

Nu ska jag berätta hur man går på bio på rätt sätt

 
I alla fall hur jag och Jennie går på bio, gärna med sällskap av Matilda. Jo, antingen åker vi ut till The Vue som ligger en bit utanför Oxford eller så går vi till ODEON inne i stan.
 
Det finns en stor chans att vi har ätit och pratat på en relativt billig restaurang innan, möjligtvis i timmar. Någonting som har blivit en lika stor och viktig tradition som biotittandet, vilket görs allra bäst på söndagar, är att ta en tur till Sainsbury's först. Sainsbury's brukar nämligen ha väldigt bra glasspriser. Och med glass menar jag Ben & Jerry's. Dessutom har de plastbestick på Sainsbury's. 
 
Så vi köper glass, och eventuellt plastbestick om vi inte tagit med från vårat lager hemma, och sedan smugglar vi in glassen i biosalen. Man kan köpa glass inne på bion också, men det är betydligt dyrare. Det här är i alla fall det bästa som finns. Glass (det finns ingenting som slår half baked), en bra film (eller något som i alla fall funkar att avnjuta glassen till) och trevligt sällskap. 
 
Jag har aldrig gått såhär ofta på bio förut. Aldrig ätit så mycket glass heller. Men å andra sidan har jag aldrig varit social så mycket varje helg förut. Och när man är au pair och bor i en värdfamilj sker det sociala på andra ställen än i huset. Och dessa andra ställen kostar. Och de gör sig väldigt bra med glass. Speciellt half baked. 

Om en vecka...

Då får jag finbesök! Det finaste finbesöket man kan få till och med - systerbesök. Åh, ja, äntligen! Nästa fredag kommer min syster och pappa hit. Det blir två nätter i Oxford och två nätter i London, men något tårdrypande avsked kommer det inte bli då redan. För då sätter jag mig på samma flyg som dem och följer med till Sverige ett tag! Det kommer bli två väldigt bra lediga veckor ♥

En regnig (igen) fredag

Jag minns inte senaste gången jag hade paraply. Jo, det gör jag. När Sofia var här för flera veckor sedan, för då var det uruselt väder. Och sen igår och idag då. Det verkar som att det typiskt brittiska vädret har återvänt. Men så länge det är över tio grader, vilket det är, så kan jag leva med det! 
 
De bästa dagarna är de dagarna då jag gör saker. Då jag skrattar med vänner, tittar på fina byggnader och äter nachos på favoritpuben. De senaste veckorna har höjdpunkterna även varit de gånger jag och Jennie varit iväg och tränat. Varje dag vi har ett inplanerat träningspass har det varit med förväntan jag lämnat min varma säng på morgonen. 
 
Men det går upp och ner. Dagar då jag inte gör något särskilt tänker jag att det vore skönt att vara hemma. Dagarna jag gör något tänker jag att jag kan stanna här för alltid. Det vänder snabbt, och kan ändras av de allra minsta sakerna. Nu, efter en händelselös dag men med en trevlig middag med värdfamiljen och med en plan att krypa ner i sängen i pyjamas och titta på en film/serie, känns det bra. 
 
Trots att det är fredag ska jag försöka sova tidigt. Dels för att jag säkert ändå kommer vakna innan klockan sju och dels för att vill vara pigg inför imorgon. Då väntar träning, barnvakteri, fina vänner och kanske en bio på det. Tyvärr utan glass, för den här veckan har jag bestämt att hålla sötsaksfri. 
 
Lite löv från min första helg i Oxford, mitten av november

En regnig torsdag

Jag tycker om "mina" barn, det gör jag. (Det är bara ibland som jag vill slänga ut dem genom fönstret med huvudet före.) Men jag kan inte förneka att det bästa som finns är när de båda leker borta och får skjuts hem. Att spela lite halvdum au pair som varken hittar i stan eller har bil kan vara den bästa strategin någonsin, för nu får jag för det mesta barnen hemlevererade till dörren. 
 
Har hittills tillbringat min extra lediga tid till att boka hotell i London till nästa helg. Då är det dubbelt födelsedagsfirande som gäller! 

En fin tisdag

 
Idag är det vårväder! Jag har tränat med Jennie och sedan njutit i solen och ätit ceasarsallad på trappan. Riktigt härligt! (Och så låtsas vi inte om att det eventuellt kommer regn imorgon.)

Harry Potter i Oxford

Flera platser i Oxford har använts under inspelningen av Harry Potter-filmerna. I söndags besökte jag en av dem, nämligen the Divinity School i the Bodleian Library. The Divinity School användes som sjukstugan i första filmen och är det rummet där de lärde sig dansa i fjärde. En annan del, Duke Humfrey's Library har fått bli Hogwarts bibliotek. Där var vi dock inte inne, eftersom det var dyrare och man behövde gå med guide. Men någon annan gång, absolut. 
 
 
 
 
Harry Potternörd som jag är kommer jag utan tvekan att besöka fler Harry Potterrelaterade ställen i Oxford och England. Är jättesugen på att åka till Warner Bros Studio i London bland annat. 

Tidigare inlägg