Look at the stars, look how they shine for you.


Och för dig har jag låtsats, och dolt mina tårar.


För ca en månad sedan stod Daniel Adams-Ray på scenen på Kulturkalaset i Göteborg. Själv stod jag och Angelica framför den. Ungefär såhär såg det ut från Angelicas kamera.

I'm not the same kid from your memory, well now I can fend for myself.



Jag hade knappt nåt batteri i min kamera så jag lyckades bara ta en enda bild på Paramore i onsdags. En är dock bättre än inget och det gav mig tid att njuta fullt ut. Spelningen var helt galen. Stod på andra raden, precis i mitten, och fullkomligt badade i svett, både mitt eget och andras. Folk trängdes och slet i en, allt från små tjejer till fulla killar som ändå kunde se över en.

De körde i nästan en och en halv timme, full setlist, och de var så jävla bra. Så värt att ha ett helt dyngsurt linne sen (seriöst, jag kunde nog ha vridit ur det och duschat ur det), blött och extremt tovigt hår och träningsvärk efteråt. Träningsvärken kan ju dock ha berott på att det blev några fler timmars hoppande till Daniel och Kesha sen.

These bright lights have always blinded me.

Okej, jag är jätteglad att jag faktiskt köpte en endagsbiljett till PIP. Det mer eller mindre räddade min sommar. Men kom igen, måste de enda tre jag vill se spela SAMTIDIGT? Hur stor är chansen att Paramore, Pendulum och Daniel Adams-Ray spelar samtidigt? Paramore får ju komma i första hand, men hur tusan ska man kunna välja mellan de andra två? Får väl springa fram och tillbaka som en galning.

PUTTE I PARKEN 2011


Jag kan inte förneka att jag har varit helt desperat att få se något/några bra band live snart. Nu känns det dock så mycket bättre, för jag har nu ordnat så att jag kan se ett favoritband i sommar, dvs Paramore. Det blir nämligen en dag på Putte i Parken, så förutom Paramore blir det även med Daniel Adams-Ray och Pendulum bland annat.

Paramore såg jag förra sommaren, samma dag som jag åtminstone hörde Pendulum på håll och Daniel Adams-Ray såg jag i vintras. Är helt säker på att det kommer bli fantastiskt!

Man måste genom skam, man måste genom drömmar, man måste dö några gånger innan man kan leva.

weheartit

Igår kväll blev väldigt spontant. Några timmar innan insläpp bestämde sig jag och Angelica för att gå på Håkan Hellströms konsert i Örebro. Jag lyssnar inte så mycket på Håkan, men jag ångrar absolut inte att vi gick. Det var jättefint och många tjejer som grät så att de skakade för att de var så rörda.

Vad jag dock inte alls förstår mig på och nog aldrig kommer förstå mig på är människor som förväntar sig att folk inte knuffas. Är det konsert är det konsert, och ja, då ingår det en del knuffande, i alla fall om man vill stå i klumpen längst fram. Spelningen varade i ungefär två timmar, vilket kändes riktigt långt! De fem senaste spelningarna jag varit på har varit mellan 30-60 minuter så hade nästan "glömt" hur det känns att vara på en längre konsert.

With fists flying up in the air like we're holding onto something that's invisible there.

Vad är grejen med att det ska komma upp konserter dagligen som jag vill gå på? Jag förstår inte riktigt. Och de flesta konserterna hålls inom samma tidsperiod också. Nu är ju grejen den att jag försöker mig på att spara (och resultatet är att jag har bestämt mig från att avstå från ca 5 konserter/festivaler bara under de senaste veckorna) men det här vet jag inte om jag kan motså.

Linkin Park
kommer till Sverige 14 juni för att spela i Globen. Biljetter släpps på fredag (då ser jag Destine!) och just nu lutar det mot att jag försöker köpa mig en. Ska dock inte ta ut något i förväg. Egentligen skulle det ju vara bra om jag skulle klara av att hålla i pengarna. Men vad är det egentligen jag sparar för (bland annat)? Jo, att göra det jag älskar mest av allt på hela jorden - att gå på konserter. Så vi får väl se.

Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever, men ingen dör?

Fjärilskonfetti från Stockholm stadion 2009. Jag har sett Coldplay två gånger, och det var två underbart vackra kvällar som jag så gärna skulle vilja få uppleva igen. I juni kommer Coldplay till Where the action is i Göteborg - och jag ska inte gå. Snälla skjut mig?

Nej, så illa är det inte, men om jag ska vara ärlig så är jag såpass självisk att jag nästan hellre skulle vilja att de inte kom alls. Jag vet, jag är en hemsk person. Det här är fjärde eller femte konserten/festivalen som ploppat upp den här månaden som jag har bestämt för mig att inte gå på (respektive inte kan gå på).

KONSERTÅRET 2010 (2)

Andra och sista delen av sammanfattningen av årets konserter. Första delen går att läsa här.

 


 


31.07.10 The Ark, Skövde Bolougnerfesten

Sista juli åkte jag och Lousie till Skövde för att se The Ark. Det var ett sånt där stort äntligen-moment, för de har jag väntat på att få se live i flera år. Besviken blev jag inte heller. Först fick vi även se Anna Bergendahl och Brolle och jag insåg att jag totalt felbedömt Brolle – han är riktigt bra faktiskt. Jag var sedan så himla lycklig att få stå längst fram på en konsert med The Ark, som för några år sedan betydde jättemycket för mig. Hoppade och sjöng hur mycket som helst, men framför allt så log jag mycket. The Ark är ett fantastiskt liveband och under konserten glömde man helt bort allt annat.

 

20.08.10 Rix Fm festival + Erik Grönwall, Linköpings stadsfest

Tillsammans med min lillasyster gick jag på Rix fm festival, samt en egen konsert med Erik Grönwall under Linköpings stadsfest. Rix fm festivalen var rolig, men Erik var helt enkelt grym. Wow, vilken energi alltså! Han for fram och tillbaka på scenen hela tiden, ut i publiken, upp på scen igen och... ja, det var hur kul som helst. Jag och Julia stod där och hoppade och skrattade längst fram.

 

21.08.10 The Ark (+ Amanda Jensen), Linköpings stadsfest

Den egentliga anledningen till att vi åkte på Linköpings stadsfest var (förutom att vi har släkt i Linköping) för att gå på The Arks avslutningskonsert för sommaren. Innan dem var det även Amanda Jensen. Inget fel att se henne heller, även fast musiken inte riktigt faller mig i smaken. Vi stod längst fram även den här dagen och jag tror faktiskt att min syster var mer taggad på att köa än jag. The Ark var lika fantastiska den här gången, kanske ännu bättre faktiskt. Allt kändes lite mer eftersom att det var sommarens sista konsert. Det var finaste kvällen på hela sommaren, helt klart. Magiskt.

(Av någon okänd anledning har jag inte lagt upp en enda bild eller skrivit något om den här dagen. Får se om det kommer.)

 

04.09.10 Moshpit Open, Nykvarn (Stockholm)

 

Jag var visst bra på det här med spontana konserter märker jag nu när jag skriver det här. Samma vecka som Moshpit Open var bestämde jag mig för att åka. Jag hade tvekat länge eftersom att det enda bandet som jag ville se var Destine. Det visade sig dock bli en väldigt bra dag. Vi såg nästan alla band som spelade på den ”stora” scenen, det vill säga Campus, Paige, Yashin, You Ate My Dog, Deaf Havana, Saving Joshua, We Are The Ocean, Destine och Enter Shikari. Yashin och We Are The Ocean var väldigt roliga att se, och Enter Shikari var riktigt häftiga.

Men bäst var utan tvekan Destine. Det var ju för deras skulle jag kom, så det är ju inte så konstigt att jag tycker så. Det var total lycka från sekunden de kom upp på scenen. Jag kommer alltid att tänka på Robin och hans leenden när jag tänker på den här spelningen. Och Down när Laurens gick ut i publiken precis där vi var. Efteråt fick vi en liten pratstund med Hubrecht och Robin som pratade lite om nästa gång de skulle komma tillbaka.

Vi kunde dock inte vänta och efter Moshpit Open saknade jag och Angelica dem så mycket att vi bestämde oss för att åka till Köpenhamn och se dem där också!

 

29.10.10 Linkin Park, 02 World Hamburg


På höstlovet åkte jag och Becka till Hamburg, där vi såg Linkin Park. Vi hade sittplatser – väldigt skönt eftersom att vi kom samma dag och inte skulle ha hunnit köa. Fullsatt arena och tusentals röster som sjöng med i låtarna – helt underbart. Jag hade velat se Linkin Park hur länge som helst och det kändes så bra att äntligen få göra det. Jag är glad att vi hade sittplatser men det vore kul att ha ståplats på en konsert med dem också, för att förstärka känslan ytterligare.

 

23.11.10 Destine, Loppen Köpenhamn


Angelicas och min resa till Köpenhamn kommer jag nog aldrig glömma. Det var ganska galet - mycket skratt och många pinsamheter. Själva konserten var hur mysig som helst. Vi fick en låt (Down) tillägnad oss för att vi kom från Sverige och hade tid att prata med bandmedlemmarna mycket längre än vanligt efteråt. Det är mycket som kanske inte bör sägas om allt, och ännu mer som jag inte vill säga, så jag avslutar med att säga att det är helt oförglömligt.



27.11.10 Oskar Linnros, Berns Stockholm

 

Oskar Linnros hade jag velat se sedan jag föll för hans debutskiva i somras. Nu var det äntligen dags och med mig hade jag mina trogna konsertkompisar Becka och Angelica. Det var tio minusgrader och för ovanlighetens skull orkade vi inte köa. Väl inne på Berns var det relativt lätt att smita ganska långt fram ändå. Och det var bra. Riktigt bra. En riktig glädjebomb som innehöll allt – känsla, allsång, fina tal, hoppande, rosor och mycket mer. Oskar var så fin och glad, på sitt lite nonchalanta sätt, och tackade flera gånger.



11.12.10 Daniel Adams-Ray, Debaser Medis Stockholm

 

Årets sista konsert blev den andra delen av föredetta Snook. Det var fantastiskt. Jag och Angelica igen. I samma stund som Daniel klev upp på scen försvann vi in i den där bubblan där det inte finns någon annan värld än den där inne på Debaser. Det var sjukt varmt och svettigt att stå där och trängas och hoppa, men inte särskilt jobbigt hur det nu går ihop. Jag är ganska säker på att det inte var sista gången jag såg Daniel Adams-Ray.


KONSERTÅRET 2010 (1)

Jag gör som Angelica och sammanfattar 2010's konserter i några inlägg. De allra minsta spelningarna har jag hoppat över och har bara skrivit om de viktigaste. 2010 var galet när det kom till konserter och resor för min del och jag är så himla tacksam för allt av det. Fast jag vill nog inte veta hur mycket pengar jag har spenderat på alla konsertresor.

Mer bilder och text från konserterna hittas i de här kategorierna: Tokio Hotel Live, Destine Live, Konsertrelaterat.


04.03.10 Tokio Hotel, Stockholm Globen

Inget band har någonsin fänglsat mig på samma sätt som Tokio Hotel gjort. Sedan jag blev ett fan i slutet av 2007 har de påverkat mig på många sätt och gett mig många fina minnen. Andra konserten jag var på med dem var i Stockholm den fjärde mars. De många timmarna i snöstorm tillsammans med Louise utanför Globen var bland de kallaste jag varit med om, men det var värt det när jag kom in och kunde luta mig mot kravallstaketet längst fram. Jag kommer aldrig att glömma den här dagen men jag måste tyvärr säga att jag minns inte så mycket från själva konserten. Jag avgudar inte precis upplägget, scenkläderna och så vidare, men det var magiskt. Så mycket minns jag.

 

05.03.10 Tokio Hotel, Göteborg Scandinavium


Som många andra TH-fans begav jag mig direkt från Stockholm till Göteborg för att se bandet ge sin andra konsert i Sverige. Stockholmskonserten var underbar, men upplevelsen i Göteborg var bättre. Längst fram här med, väldigt kallt i kön, men inte riktigt lika. Hade väldigt många vänner på plats, bland annat min bästa vän, och kunde koncentrera mig bättre på själva konserten. Konserten var minst lika bra, men det blev för mig ännu verkligare och på så sätt ännu bättre. Tokio Hotel kan vara en aning stela på scenen (jämfört med vissa andra band jag sett) men att spela live kan de verkligen.

 

30.03.10 Tokio Hotel, Wien Stadthalle


Man kan väl säga att det var Tokio Hotel och Welcome to Humanoid City tour som gällde i våras. På påsklovet åkte jag, Angelica och Becka till Österrike för att få se de spela en tysk setlist. Hela resan var lite smågalen, helt underbart kul verkligen. Vi träffade två jättesöta tyska tjejer som vi fortfarande har kontakt med och skrattade väldigt mycket under hela resan. Konserten var fantastisk, dock inte felfri. Bland annat så slutade Bills mikrofon att fungera under sista låten och Tom fick också något tekniskt problem har jag för mig. Annars var det perfekt. Vi hade några av arenans bästa sittplatser och stod och hoppade och sjöng hela konserten. Var mer eller mindre dränkta i svett och tårar efteråt, fast vi hade sittplatser.

 

12.04.10 Tokio Hotel, Milano Mediolanum Forum

Milano var spontant. Det var inte alls planerat sedan innan, men några dagar innan själva konserten satt Becka och jag plötsligt där med en resa bokad. En av anledningarna var såklart att turnéns livedvd skulle spelas in där! Här provade jag för första gången på att köa i över ett dygn - ca trettio timmar i kön blev det. Den natten frös jag mer än jag gjorde under dagen i Stockholm. Själva konserten var galen. Det var så mycket folk, många otrevliga italienare som kastade vatten på oss, pressade sina nitarmband i ryggen på oss (Becka) och armbågade oss tills vi fick blåmärken. Det var fruktansvärt jobbigt, men vi lyckades stå kvar och när Tokio Hotel väl kom upp på scenen var det givetvis värt det. Av de konserterna jag var på det här året var det här den som bandet visade mest energi på. Efteråt var jag så trött att jag nästan la mig ner på golvet i tunnelbanan och grät.

 

20.06.10 Pier Pressure, Göteborg Frihamnen

(Bilderna är länkar)

 

Precis som Milano kom Pier Pressure ganska spontant – Angelica och jag bestämde kanske två veckor innan att vi skulle gå. Det är något jag verkligen är glad att vi gjorde eftersom att flera av mina favoritband spelade där. Under dagen hann vi med att se Dead By April, Plan Three, Destine, 30 Seconds to Mars, Paramore, Johnossi och HIM.

 

Det var första gången jag såg Destine live. Jag tyckte om dem sedan innan, men det var den här spelningen som fick de att bli ett favoritband. Deras spelning var något av det roligaste jag varit med om. Jag och Angelica stod längst fram och hoppade, sjöng och skrattade. Efteråt träffade vi Robin en kort stund och fick höra att de skulle komma tillbaka i september.

 

30 Seconds to Mars har varit favoriter i flera år och jag har fortfarande svår att hitta en konsert som jag kan jämföra med deras spelning på Pier Pressure. Galet, svettigt och alldeles underbart, där vi slängdes fram och tillbaka i mitten på andra raden (första i slutet). Det är något galet vad jag skulle vilja se dem igen.

 

Under fantastiska Paramore hoppade vi och sjöng för våran sista energi, sedan var vi helt slut. Det var helt klart dagens tre bästa.

 

 


Del 2 kommer snart.

11.12.10 Daniel Adams-Ray - Gubben i Lådan Live @ Debaser Medis, Stockholm

 

En av mina videos från igårkväll. Lite dåligt ljud på youtube, tyvärr, men tycker att den fångade känslan av alla som sjöng med.


11.12.10 - Daniel Adams-Ray @ Debaser Medis, Stockholm

Bildbomb från konserten igår. Jag är helt nyförälskad i Daniel Adams-Rays musik. Känslan i låtarna och har blivit flera gånger starkare och texterna ännu mer betydelsefulla. Konserten var fantastisk från början till slut, men blev ändå bättre och bättre för varje minut. Som de flesta konserter tog det slut alldeles för fort. Jag hade gärna stått där och hoppat, sjungit och svettats lika länge till.

11.12.10 - Daniel Adams-Ray (Förlåt att jag aldrig sagt förlåt) @ Debaser Medis, Stockholm



Förlåt att jag aldrig sagt förlåt. Angelicas video. Alltså, jag dör lite. På riktigt. Eller nej, inte på riktigt. Men han är så fin och stämningen liknande magi.

Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt


jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks

Undra hur många gånger man sett den meningen utskriven på nån Internetsida...
Idag såg jag i alla fall Daniel Adams-Ray live. Killen är så grym så jag vet inte vad och vi hoppade och svettades som galningar. Underbart.

29.10.10 - Linkin Park (Leave out all the rest) @ 02 World, Hamburg



Den 29 oktober var jag och Becka i Hamburg och såg Linkin Park. Jag har ännu inte visat några bilder på bloggen (ärligt talat är de fortfarande i kameran) men här är en video som Becka filmade. Både bild och ljud är awesome - jag är så avundsjuk på hennes kamera så jag vet inte vad.

27.11.10 - Oskar Linnros (Annie Hall) @ Berns, Stockholm



Glömde nästan bort att jag hade laddat upp en av mina videos på youtube. Han är fin han, Oskar. På lördag blir det andra delen av Snook, det vill säga Daniel Adams-Ray. Inget fel det heller!

I helgen har det ordnats café och blivit strömavbrott, men blogguppdatering - nej. Imorgon är det måndag igen och fast det måste bli måndag för att tiden ska gå önskar jag att det fanns någon stoppknapp man kunde trycka på under helgen.

27.11.10 - Oskar Linnros (Genom Eld) @ Berns, Stockholm



Oskar Linnros. Hans röst. Alla händer i luften. Alla röster som sjunger med. Det är vackert, visst är det? Angelicas video av Genom Eld.

27.11.10 - Oskar Linnros @ Berns, Stockholm





Oskar Linnros. Det känns som att jag väntat en evighet på att få se honom live, fast egentligen är det bara några månader. Nu har jag äntligen, äntligen gjort det. Det känns riktigt bra om jag får säga det. Och jag lär ju se honom igen om man säger så.

Om man var på Berns igår och inte tyckte att Oskar var bra måste man ha något fel i huvudet. För det var helt jävla fantastiskt. Wow. Wow. Wow. Han var så mycket bättre än jag trodde, och då trodde jag redan att han var riktigt bra. Förväntningarna slogs hela tiden om och om. Publiken var jättetaggad och sjöng med i varenda låt, så stämningsfullt och fint verkligen. Enda nackdelen var att det gick alldeles för fort. 45 minuter är alltid för kort.

Men jag måste klaga lite ändå. Inte på självaste Oskar, nej nej nej. Utan på min kamera. Jag överväger att kasta den några gånger i väggen för att den ska förstå att den inte får hålla på som den gör, men om jag vill att den överhuvudtaget ska fungera kanske inte det är någon bra idé? 95% av mina bilder är suddiga, suddiga och suddiga. Eller så har den totalt tappat fokus på en arm - så att Oskar ser mer eller mindre armlös ut. Samma sak på andra konserter. Lite har väl att göra med att jag inte står still när jag fotar men jag kan inte stå still på en bra konsert. Tro mig, jag har försökt.

Linnros var så värd allt jubel och alla "Jag älskar dig Oskar!" som några tjejer skrek hela tiden. Jag längtar redan tills jag får chansen att se honom igen.

Edit: Och en sak till. Gå in här och se på Angelicas bilder. Ouch. För fina.

tror att det här kan vara början på nåt stort



Innan Oskar Linnros Berns i Stockholm igår. Wow. Kylan! Vi ställde oss i kön bara en stund innan insläppet - ovanligt för att vara oss; vi kände oss inte det minste peppade på att köa i 10 minusgrader - men vi fick ändå stå där i nästan en timme. Insläppet var så sjukt segt nämligen. Vi ångrade nästan att vi inte hade gått dit tidigare, för då hade vi nästan fått stå ute kortare tid i alla fall.

När vi väl kom in och hade lämnat jackorna i garderoben blev det snart värt väntan i alla fall. Ännu ett wow, den här gången inte riktat till kylan.

all the right friends in all the right places

Det går bra för mig idag. Eller inte riktigt.

Imorgon: Oskar Linnros @ Berns!

Tidigare inlägg